anna bäckman

Det finns låtar som gör mig otroligt glad just nu: 

• Style - Vill ha dig igen
• Shan Atci - Toarulle
• Makano - Te amo
• Promoe - Svennebanan

Tyvärr är ingen av de låtarna med på skivorna som jag och Madde ska dunka i bilen på väg till Västerås idag, men det spelar ingen roll, för jag vet att du också gör mig otroligt glad.

Det var helt oväntat att de uppmundrande orden skulle komma från dig, och jag skrattar glatt åt det. Men sanningen är att det gjorde min dag bättre även om det var synd att de dök upp såhär sent på kvällen (natten?).

För en gångs skull tänker jag lägga mig tidigt, det kanske blir en film, bara för att varva ner. Och jag älskar min mamma och min storasyster.

But, losing everything is like the sun going down on me.

Sjukt rolig utekväll igår, det var lite oväntat!

16 dagar kvar till studenten, och jag blir mer och mer vemodig hela tiden. Jag vet ju vad jag ska göra efteråt men jag har lite separationsångest. SPSP3, ni är faktiskt en sjukt speciell klass och de senaste veckorna har jag känt att vi hör ihop på något konstigt sätt även fast vi bråkat mycket de här två åren tillsammans.

Men Lasse Lindh är i alla fall bästbästbäst.
Och, kör mig hem inatt genom regnet, men snälla sitt tyst.

Världen är orättvis. Det gick alldeles för fort, det hände för tidigt.. Är i alla fall glad att du fick en bra, kärleksfull tid och att du fick uppleva känslan av att vara lycklig.

Även om tiden var kort så kommer det bli tomt. Du gjorde skillnad.
Saknar dig, Pissenisse.

Här kommer det igen, STUDENTKRYSSNING. Fick precis sms från min vän Philip och om några timmar ska vi träffas tillsammans med andra klassisar och moffa i oss Sveriges godaste pizza. Det här är den enda kvällen/natten/dagen för oss Eskilstunabor som bara fokuserar på just oss studenter. Våran studentdag är helt uppbokad med massa annat roligt som folk kan ägna sig åt så uppmärksamheten kommer inte vara riktad mot oss till 100%, som den borde vara.

Men ikväll Eskilstuna, ikväll är det våran kväll. Och jävlar vad vi ska ta vara på den! För vi ska ta studenten och vi är the mighty, mighty retards. Fyfan vad vi är bra!

It's like I've waited my whole life for this one night.
It's gonna be me, you and the dance floor.
'cause we've only got one night
Double your pleasure, double your fun - and dance

Imorgon smäller det.
Imorgon kommer dygnet som vi har pratat om och längtat efter så länge.
Det är den 16 maj.
Det är dags för studentkryssningen.
Och vi är sååå taggade.

Pappa; "Du får vara försi.. ha så jävla kul. Lova det, ha så jävla roligt bara."

Återigen: det är otroligt lite tid kvar tills jag tar studenten. Den dagen som man har längtat till i hela sitt liv, men egentligen aldrig varit beredd på. Jag är fortfarande inte beredd. Det känns som att allt bara är en dröm. Vadå, är det min tur nu? Nyss var det ju tio år kvar?!

I vilket fall som helst så märker jag mer och mer hur mycket jag kommer sakna att gå till skolan, slinka in på SPSP:s område, bli irriterad på alla som skriker och ramla in i klassrummet och se Philip flina, David blinka med ena ögat och Gabbys röst säga: "Det är bra, själv?". Jag kommer sakna Joels väska som alltid ligger längst fram i klassrummet, eller någonstans inne på området och är i vägen, och ljudet som kommer från Stoffe när han har spasmer i benet. Jag kommer sakna att Idres alltid avbryter läraren med roliga kommentarer och Musses och Milans argumentationer. Helins skratt kommer eka i mitt huvud i resten av mitt liv, samma som Shangas; "Det räcker, orka diskutera ens?!" Haha.

Med andra ord, trots allt så tycker jag mycket bra om min klass och vi är nära varandra på ett eller annat sätt. Men i helgen ska några av oss fira med studentkryssningen som varit planerad så länge. Och jag ska för övrigt dela hytt med min ex-bästis Sara, vilket kommer bli enormt roligt! Muskeltå?

Kollade just på semifinalen till Eurovision Song Contest med min mamma. Nivån på tävlingen har verkligen sjunkit. Vad har hänt egentligen? Majoriteten av alla bidrag består av;

1. Anorektiska tjejer med oanständigt korta klänningar som vickar på höfterna tills tuttarna nästan ploppar ut.
2. Färgglada bakgrunder och hoppande larvliknande varelser som sjunger något som tydligen ska skrattas åt..
3. Artister iklädda kläder som ska representera deras land på ett patriotiskt sätt och texter som förmodligen ska göra det samma. Synd bara att man inte förstår eftersom de sjunger på klufsiska och manuriska.
4. Långa tråkiga ballader som låter precis som den långa tråkiga balladen man hörde senast.

Nåväl, Sverige gick iallafall vidare. Något annat som för övrigt håller mycket låg nivå är min och min mammas humor. Vi fick oss ett par goda skratt åt missar av programledarna (en av dem såg förresten ut som Austin Powers), personer i publiken som hade glasögon och roliga bakgrundsfigurer på scenen som stod och mimade identiskt med frontfigurens sång.

Nu blir jag för jobbig, så godnatt på er.

You're anything I thought you never were,
and nothing like I thought you could have been.
But still you live inside of me.
So tell, me how is that?

You're the only one I wish I could forget,
the only one I love to not forgive.
And though you break my heart, you're the only one.

And though there are times when I hate you,
cause I can't erase the times that you hurt me
and put tears on my face.
And even now while I hate you, it pains me to say;
I know I'll be there at the end of the day.