feels like the very first time
Det oroar mig att prio ett på min kväll var att ha lägenheten städad och disken diskad för att det är så otroligt tråkigt att komma hem till en stökig lägenhet när man varit borta över helgen. När började jag bry mig om det? Kan inte minnas att jag någonsin städade mitt rum för att åka iväg när jag bodde hemma. Är det här något som kallas vuxenpoäng eller är det något som leder mig på min mycket skrämmande stig mot katt-tanten?
Sen blir det lite rörigt i kroppen även när jag märker att mina killkompisar, både nya och gamla, umgås med tjejer som är fyra och fem år yngre än mig. Vad hände där? Speciellt konstigt är det inte. När jag var sexton umgicks jag också med mycket äldre killar. Eller ja, jag försökte i alla fall. Hur som helst ser jag inget fel eller onormalt i det. Det oroar mig bara lite. Var på skalan innebär det att jag befinner mig, liksom? Är jag en gammal, skrynklig och trist tjej nu när jag umgås med mina vänner? Är jag inte längre fräsch och spänstig i deras ögon? Innebär det här att jag nu borde sikta mig på ett umgänge som börjar närma sig trettio?
Oavsett vad jag inom en snar framtid kommer komma fram till gällanden detta, så ska jag supa skallen av mig likt en femtonåring i helgen och ligga bakis på söndag och predika om att man aldrig ska dricka alkohol. För imorgon tar jag tåget till Södertälje för att umgås med halva barbrudsgänget igen och då finns det inga gränser.
nobody's perfect
Jag blev så glad att jag var tvungen att springa upp till min lägenhet och hämta en penna för att skriva tillbaka att det absolut inte var någon fara, och att de skulle ha en trevlig stund i tvättstugan (kom på nu efteråt att det kanske inte var det bästa jag kunde skriva, men å andra sidan kanske jag bjöd på ett gott skratt också. Eller en trevligare stund än de tänkt sig).
Ska tänka på den här gången nästa gång jag suckar för att en bil på parkeringen har alldeles för hög volym på.
love was just me and you
Men under det senaste året har det hänt grejer i mitt liv som fått mig att inse att jag måste lära mig att stå på egna ben. När jag bröts ner till tusen små korn och sjönk så långt ner att jag inte ens kunde känna igen mig längre, var jag tvungen att ta nya vägar för att känna mig stark. För första gången i mitt liv kände jag att det inte fanns plats för något annat än det som i stunden betydde något för mig och sen dess har jag jobbat med att välja mina egna vägar. Och helt plötsligt känner jag mig otroligt självständig, stark och bra. Jag tror att jag börjar förstå den verkliga innebörden av frasen: Innan du kan älska någon annan, måste du älska dig själv. Jag är inte där än, men jag är på väg. Och tills dess är det skönt att vara ensam.
Och sen vill jag bara skänka en stor fet kram till alla mina älskade vänner och familjemedlemmar som är det bästa jag har. Ni har hjälpt till att dra mig ur skiten samtidigt som ni själva är galet bra förebilder med allt som ni gör. Vare sig det handlar om att ni vågar dra iväg utomlands eller vågar strunta i att dra iväg utomlands så är ni mina idoler, för ni är så otroligt modiga. Tack, tack, tack. Miljoner gånger om.
cause now I'm the one who's hurting you
Som jag nämnt någon gång tidigare har jag alltid varit rädd för förändringar. Även om det är roliga nya saker som jag väljer själv så tycker jag att det är otroligt läskigt och bävar för det, ibland i flera veckor. För några veckor sedan fick jag ett sånt där wake up call, som det så fint kallas, då jag blev påmind om att något jag trodde skulle finnas för alltid inte längre fanns. Det fick mig att inse att mycket av det jag just nu jagar är sånt som jag haft förut, för flera år sedan, och just därför blir jag aldrig nöjd. För det finns inte kvar och det är inte mycket av det som går att reparera. Speciellt inte om man är ensam om att vilja det. Så nu börjar jag om med det jag har nu och allt nytt jag stöter på. Jag lämnar verkligen det gamla bakom mig, en gång för alla.
Igår började jag med att låta frisören klippa av 20cm från mitt hår, eftersom jag insåg att jag inte längre känner mig fin i hår som går ner till rumpan. Det krävdes lång mental förberedelse och jag bad henne klippa första klippet snabbt så jag inte skulle hinna tänka efter för många gånger. Nu efteråt känns det bra, och jag är jättenöjd. Så det går att förändra utan att det gör ont.
Här kommer lite halvdåliga före- och efterbilder om det är någon som vill se. Orkade som vanligt inte försöka vara snygg, så gjorde en grimas..
we're born to never hate
But time I cannot change, so here's to looking back,
you know I drink a whole bottle of my pride and I toast to change
to keep these demons off my back, just get these demons off my back.
Cause I want to shimmer, I want to shine, I want to radiate.
I want to live, I want to love, I want to try to learn not to hate.