anna bäckman

Att köra fast på många plan kan få en människa att känna att allt är hopplöst och att man lika gärna kan krypa ihop i ett hörn och bara blunda. Många gånger har jag trott att jag inte kunnat göra något för att få mig själv att må bättre när jag tycker att allt är skit och jag har näst intill strejkat mot allt vad livet heter. Men de senaste dagarna har jag fått bevisat för mig både i ord och handlingar att jag inte är ensam. Att jag kan prova, och går det dåligt så har jag en fallskärm som är tusen gånger bättre än alla politikers. Jag har fått sagt till mig att det finns andra vägar att gå och det har gjort att jag insett att jag inte måste leva ett liv jag inte trivs med.

Så nu har jag tagit beslut efter beslut och kan börja bocka av min lista med saker som ska ta mig upp på mina rosa moln, eller något. Idag har jag börjat, imorgon ska jag fortsätta och på fredag kommer min riktiga kraftansträngning. Och jag ska ge mig fan på att det här kommer funka också. För jag kan, för jag är så himla bra. Och alla runt omkring mig är så himla bra. Så det här kommer bli så himla bra.