jag kan tvinga mig att stanna om du vill
Nya saker ploppar upp hela tiden, en efter en. Nya versioner av gamla minnen som påminner om att saker inte är som det varit, och aldrig mer kommer bli som de är nu och i och med det heller aldrig kommer gå att läsa ut i förväg. Nya gröna prickar bland bilder som byts med jämna mellanrum men som trots kort datum ändå sticker till i magen eftersom man vet vilken bild som funnits förut. En hel sida av bara ångest. Ångest över att se vatten rinna mellan fingrarna och att det är omöjligt få det att sluta. Sen står man där, med blöta händer, och ingen handduk tycks vara bra nog för att torka dem.
Några timmar på en annan plats. Allt som krävs för att väcka den där ångesten. När man vet vad som skulle kunna finnas, hur det skulle kunna vara och hur det är för andra. Några timmar av förnekelse som kastas tillbaka i ansiktet tillsammans med verkligheten när man drar ihop den nya jackan över bröstkorgen och förbannar sig över att man inte vågar gå hem för att det är mörkt. Fingrar som otåligt letar efter något annat, något nytt och något man egentligen inte vill ha men som man kanske måste eller som man tror ska göra att verkligheten försvinner.
Några glas vin på det och en natt kan bli sömnlös.
Tror du att ensamhet kan dölja vad du känner? Göm dig så får du ingenting,
Jag kan förstå att jag har plågat mina vänner, som dom har sett mig dra omkring.
Det fanns nätter då jag frös i ensamhet. Jag förnekade väl då hur sekunder kunde
bli en evighet när jag kommit bara för att gå. Be mig, så stannar jag kvar.
Några timmar på en annan plats. Allt som krävs för att väcka den där ångesten. När man vet vad som skulle kunna finnas, hur det skulle kunna vara och hur det är för andra. Några timmar av förnekelse som kastas tillbaka i ansiktet tillsammans med verkligheten när man drar ihop den nya jackan över bröstkorgen och förbannar sig över att man inte vågar gå hem för att det är mörkt. Fingrar som otåligt letar efter något annat, något nytt och något man egentligen inte vill ha men som man kanske måste eller som man tror ska göra att verkligheten försvinner.
Några glas vin på det och en natt kan bli sömnlös.
Tror du att ensamhet kan dölja vad du känner? Göm dig så får du ingenting,
Jag kan förstå att jag har plågat mina vänner, som dom har sett mig dra omkring.
Det fanns nätter då jag frös i ensamhet. Jag förnekade väl då hur sekunder kunde
bli en evighet när jag kommit bara för att gå. Be mig, så stannar jag kvar.
Kommentarer
Trackback
