while a happy man takes a walk

Det är en sak som gjort mig så jävla förbannad på senaste tiden. Det slog mig när jag såg reklamen för något nytt underhållningsprogram som heter "Pengarna på bordet" där spelarna har chans att vinna 2 miljoner kronor. Då kom jag på hur många tv-program vi har i Sverige där folk kan vinna otroligt mycket pengar och på hur många trisslotter jag säljer på jobbet varje dag. Samtidigt tänker jag på tv-programmet "Svenska miljonärer" (eller vad fan det heter) och på hur mycket pengar de har att spendera på saker de tycker är roligt.

Sen tänker jag på att jag fick en julklapp av pappa, där han valde att skänka några hundralappar till Unicef i mitt namn. Jag har för mig att de pengarna skulle räcka till skolmaterial till en hel stad. Och så sitter Sverige på så mycket pengar, både privat och offentligt, att vi har råd att ge bort flera miljoner om året till personer som svarar rätt på lite frågor eller skrapar på rätt gula pappersbit. Tänk vilken stor skillnad de här pengarna skulle kunna göra på andra ställen i världen när bara några hundra utbildar en hel stad. EN HEL STAD. Vad i helvette har vi för problem?

Vi röstar på ett parti som stänger dörrarna åt människor som behöver hjälp för att vi inte har råd, när vi helt uppenbart slänger bort en enormt stor summa på massa skit. Tur för oss att vi föddes i Sverige, då. Vi ser klipp på vad som händer på Afrikas horn varje gång vi sätter på vår TV men ändå är det roligare att kolla på "Vem vill bli miljonär" än att skicka iväg ett sms som skulle bidra med en så fjuttig summa som 50kr, men ha desto större betydelse där den hamnar. Jag kan inte ens skriva mer nu för det kommer komma massa fula ord. Hejdå.