someday she'll understand the meaning of it all
He's more than the laughter or the stars in the heavens,
as close a heartbeat or a song on her lips.
Someday she'll trust him, and learn how to see him.
Someday he'll call her and she will come running
and fall in his arms, and the tears will fall down,
and she'll pray "I want to fall in love with you".
oh god, I feel like hell tonight
Men det är i de stunderna som man måste försöka stänga undan de grejer som man inte behöver fokusera på. Det är då man måste slå sig själv i ansiktet och komma ihåg att man faktiskt har enormt med faktorer som går bredvid en upp för den där backen och drar en i armarna. Fina vänner som rycker på axlarna och säger att det inte gör något, att de finns där i alla fall.
Jag har vad jag behöver och jag kan ta mig dit jag vill. Jag måste bara påminna mig själv ibland.
that life seems like light years away
It's almost like you had it planned, it's like you smiled and shook my hand,
and said "Hey, I'm about to screw you over big time".
And what was I supposed to do? I was stuck in between you and hard place.
We won't talk about the hard place.
But I don't blame you anymore, that's too much pain to store.
It left me half dead inside my head.
And boy, looking back I see I'm not the girl I used to be when I lost my mind.
It's how you wanted it to be, it's like you played a joke on me.
And I think that I cried for days, but now that seems light years away.
And I'm never going back to who I was.
so if you got a candle you better light it
Och idag har jag tagit ett kliv framåt. Nu ska jag dricka en kopp kaffe och sedan sätta igång med att städa mitt rum så jag kommer i ordning ordentligt efter min hemflytt. Jag har fått energipåfyllning av mina barbrudar den här helgen vilket gör att jag känner mig så himla uppskattad och bra. Det finns inget finare än vänner som verkligen visar att de bryr sig om en, och jag har väldigt många sånna runt omkring mig just nu.
if you knew how good you are, you would not stand beside me
Men redan till jul sågs vi igen och sen dess har det gått över förväntningarna. Jag har varit både glad och stolt över att vi lyckats träffas så många gånger som vi har och att vi vet så mycket om varandra som vi vet. Och den här helgen har jag insett varför det fungerar. Det är för att varje gång jag ser er, kramar om er och skrattar med er så känns det som att det var igår vi kom hem från bartenderkursen. Året som gått sedan dess känns som en timme, samtidigt som det känns som att jag har känt er hela mitt liv.
Tack för shoppingturen, tack för tanten som ramlade över Beccas väska, tack för fiskarna inne på thairestaurangen, tack för alla klädbyten, tack för alla lekar vi tappade fokus på, tack för alla minnen vi skrattade åt, tack för alla nya minnen vi skapade, tack för att vi ramlade omkull av skratt på tunnelbanestationen, tack för alla timmar vi spenderade på dansgolvet, tack för den äckliga kebabrullen, tack för rosa rumpor och stora rövhål, tack för att det faktiskt går tunnelbanor på nätterna, tack för att ni köpte leverpastej, tack för att ni vet så himla mycket om mig, tack för att ni har vänner som passar så bra med oss, tack för att ni som inte var med ändå fanns i våra tankar och hjärtan hela kvällen.
Och tack för att ni är så himla fina och för alla kärleksförklaringar.
"Alla här tycker att vi är fjortisar, men det är ingen som vet hur stort det här mötet är för oss."
I wanted to do good to you
Idag har jag slitit och överbeträffat mig själv. Ikväll ska jag ha grymt roligt med två av mina fina vänner. <3
if it makes you happy, it can't be that bad
Att köra fast på många plan kan få en människa att känna att allt är hopplöst och att man lika gärna kan krypa ihop i ett hörn och bara blunda. Många gånger har jag trott att jag inte kunnat göra något för att få mig själv att må bättre när jag tycker att allt är skit och jag har näst intill strejkat mot allt vad livet heter. Men de senaste dagarna har jag fått bevisat för mig både i ord och handlingar att jag inte är ensam. Att jag kan prova, och går det dåligt så har jag en fallskärm som är tusen gånger bättre än alla politikers. Jag har fått sagt till mig att det finns andra vägar att gå och det har gjort att jag insett att jag inte måste leva ett liv jag inte trivs med.
Så nu har jag tagit beslut efter beslut och kan börja bocka av min lista med saker som ska ta mig upp på mina rosa moln, eller något. Idag har jag börjat, imorgon ska jag fortsätta och på fredag kommer min riktiga kraftansträngning. Och jag ska ge mig fan på att det här kommer funka också. För jag kan, för jag är så himla bra. Och alla runt omkring mig är så himla bra. Så det här kommer bli så himla bra.
stay away from me, stay away from me now
Are you not the slightest bit confused? Just the truth.
The speed at which we move blends so well. It's too soon.
Separate yourself from what compels you to relinquish us.
Push your weight on to me entirely.
No, I can't dance, less it's slow or sad, to a song that's far less obvious.
If you're using me, do it slowly. Make it last until I have to go.
the voice of reason I forgot I had
Och så slår det mig att det inte är säkert. Och att det gått åt helvette förut.
Men fan mig om jag slutar försöka.
So I won't give up, no I won't break down.
Sooner than it seems life turns around.
And I will be strong even if it all goes wrong.
it's to you I will always return
Men igår hade jag en toppenkväll med två av mina bästa vänner. Det började med philadelphiaost och skårpor, övergick till 118100-frågor och slutade med fjortishäng på Donken. Vi skrattade, vi gnällde och vi åt. Så där som man bara kan göra med sina tjejkompisar. Med tjejkompisar som man verkligen känner sig säker med. Tycker om er så himla mycket. Galet.
"Vilka är Anna Bäckman, Stina Nygren och Sandra Larsson?"
"118100 tror att Anna är en snygging, Stina är en plugghäst
och Sandra är en atletisk tjej som gillar doften av barrskog"
cause it's gonna be all heartbreak
Will you tell me once again how we're gonna be just friends?
If you're for real and not pretend, then I guess you can hang with me.
And if you do me right, I'm gonna do right by you.
And if you keep it tight, I'm gonna confide in you.
I know what's on your mind, and there will be time
for that too if you hang with me.
Just don't fall recklessly, headlessly in love with me.
and it burns me like the sun
Imorgon ska jag upp tidigt men jag vet redan nu att jag inte kommer kunna sova ikväll. Och om jag redan vet det, och bestämt mig för det, så kommer det bli ännu svårare. Tusen frågor flyger omkring i mitt huvud och jag har svårt att hålla isär dem. Jag kan inte ens fokusera tillräckligt länge för att kunna analysera sönder dem i bitar som jag brukar kunna. Frågor som varför, var och hur viftar med sina vingar så tätt att jag knappt ser var skarven går och det är därför omöjligt för mig att svara på dem. Men den största frågan är ändå vad? Om jag bara hade svar på det så skulle nog alla de andra frågorna gå att lösa ganska enkelt. De skulle gå att fixa till, bryta ner och få att bli rätt.
Egentligen har jag massor att göra nu, men jag bestämmer mig helt enkelt för att göra dem imorgon och göra mitt bästa för att ändå somna nu. Jag är även så törstig att jag knappt vet var jag ska ta vägen fast jag häller i mig mängder med vätska. Ska se om farmors saft kan hjälpa mig. Sen ska jag bara ta en dag i taget, så där som du brukar göra, och hoppas på att allt reder ut sig.
drinking old, cheap bottles of wine
Just nu längtar jag bara tills jag sitter i bilen med pappa på lördag och är på väg hem. Då har jag några timmar på mig då jag inte behöver göra något viktigt över huvud taget, förutom hålla mig vaken. Och med en latte ska nog inte det vara så svårt. Att åka bil med pappa brukar i allmänhet vara enormt avslappnande av någon anledning. Kanske för att vi klarar av att sitta tysta och bara titta ut genom fönstret.
över vita gator som snön har kysst
Och nu när jag sitter och tittar ut på min invanda utsikt här i Sundsvall så tänker jag tillbaka på när jag var liten. Varför bringar snön fram nostalgi? Jag tänker på när man drog på sig så mycket kläder man kunde och satte sig på en fårfäll i en röd pulka som drogs av världens bästa mamma eller världens bästa pappa. Minnen från när jag och Helena satt på hennes tomt och gjorde snölyktor dyker upp, eller när vi började gå iväg ensamma med stjärtlappar och pulkor till "Korven" för att åka pulka. Jag ser också framför mig alla snökojor man byggde i skolan, som ett fort under snöbollskrigen, och kan nästan känna de stora snöbollarna i mina händer. Jag minns när jag drog på mig mössan långt ner över öronen och trampade iväg till stallet för att jobba tidigt på morgonen när vinden blåste snö innanför jackan på mig. Och jag kommer ihåg när vi i ettan på gymnasiet bildade Pulka Power och åkte pulka med småbarn bakom djurgården och sen gick hem och drack varm choklad tillsammans.
Snön gör mig lycklig. Men det som har gjort mig lyckligast idag är ändå det brevet som låg i min brevlåda. Det innehöll något som fick mig att känna mig så uppskattad att jag knappt kan bärga mig tills jag kommer hem och kan börja jobba tillsammans med er igen. Tack, tack, tack!
Nu ska jag packa ner min lägenhet till Peter Jöbacks julskiva.
bleeding, but none of us leaving
Att packa för att flytta till Sundsvall var svårt. Vad skulle jag ha med mig, och vad skulle jag köpa nytt? Vad skulle jag komma att sakna om jag glömde det och vilket skulle ställas undan i förrådet efter bara någon dag? Men det var roligt och spännande att inte riktigt veta hur det skulle se ut och hur det skulle kännas i min egna lägenhet. Och bra blev det ju, tillslut.
Men att nu börja packa ner i banankartongerna igen för att lämna Sundsvall känns konstigt. Det är dock mycket lättare eftersom jag inte behöver fundera så mycket - allt ska ju ner nu. Det enda som är svårt är att veta i vilken ordning jag ska packa ner saker. Vad klarar jag mig utan i en vecka till och vad kan lika gärna bli inslaget i tidningspapper på en gång?
När man väl börjar går det lättare. En sak efter en annan går ner och två kartonger är redan fulla. Det enda som inte går ner är personen som ligger i min säng och sover vilket gör lite ont i magen. Nu ska jag börja packa ner de kläder jag inte kommer behöva.
how can I go home with nothing to say?
I guess everything is timing, I guess everything's been said.
So I am coming home with an empty head.
You'll say it's really good to see you, you'll say I missed you horribly.
You'll say let me carry that, give that to me.
And you will take the heavy stuff, and you will drive the car.
And I'll look out the window and make jokes about the way things are.
You said you needed time, and you had time.
maybe home is where the heart is giving up to the one
Sitter och funderar på om jag ska ta ett varmt bad, med tända doftljus och härlig lugn musik. Det finns något otroligt lugnande med att ha sådan jämn värme över hela kroppen och känna att man inte behöver göra något annat den stunden än att ligga stilla. Men tyvärr måste jag inse sanningen om mitt badrum - jag har inget badkar. Så istället har jag tänt lite ljus på fönsterbrädan och på köksbordet och tittar på Bonde söker fru. Det funkar ju det också.
Jag mår inte bra just nu, och jag vill inte berätta varför. Men då vet ni i alla fall varför jag är som jag är. Några vet och det räcker.
breeze driftin' on by, you know how I feel
Det är så mycket frost ute att det ser ut som snö. Om man låtsas att det är det så känns det nästan som vinter. Kanske till och med som jul. Att titta upp mot mitt fönster kändes jättemysigt och jag är glad att jag lät lampan vara tänd på fönsterbrädan. Det såg varmt och kärleksfullt ut. Som om allt är bra innanför de där glasrutorna. Himlen var näst intill svart för bara en liten stund sen men nu är den ljusblå och lite rosa på samma gång. Månen ser inte äkta ut, och jag skulle göra mycket för att få åka upp till den just nu.
Varför jag är vaken spelar ingen roll, men det enda som saknas är det där lilla extra.