Mm, what you say?

That you only meant well? Well, of course you did.
That it's all for the best? Ah, off course it is.
That it's just what we need? And you decided this.
Mm, what you say? What did she say?

Random notes keep falling out your mouth.
Mid-sweet talk, newspaper word cut-outs.
Speak no feeling, no I dont believe you.
You don't care a bit. You don't care a bit.



Nu blir det popcorn och film. Någon som är på?

Äkta

Kolla vad jag hittade på datorn, från den 16 januari 2008



Alla är idioter

Men vissa tycker man om ändå, och vissa vill man slå sönder.

Det förvånar mig att någon som varit ett sådant svin har mage att höra av sig och tro att allt ska vara okej. Att den har mage att antyda på ett spydigt sätt att den är förvånad över att den inte får någon respons. Det är så sjukt idiotiskt, och förvånande. Vissa har verkligen ingen respekt eller medkänsla. Du är en av dem, men det trodde jag inte om dig.

Vad jag bryr mig om nu

är att du kommer nära mig även om det är försent att älska dig
är att från samma säng lyssna till samma regn
är att få ut dig ur skallen
är att aldrig ge hela hjärtat för kärlek igen, den tar slut från kyss till kyss
är att aldrig ge hjärtat rakt ut
är att du ligger vaken i morgontimmen när regnet slår mot fönstret och det låter som om det går på dig
är att du då ser det, hur smutsigt livet blivit
är att se din blick så sårad när alla löften klingar falskt nästa gång du lovar någon allt
är dina armar om mig även om jag vet att jag måste glömma dig
är att se dig gråta, för jag har gråtit, och du ringde aldrig
är att du kallar på mig, även om jag inte kommer tillbaks till dig
är att se som i slow-motion när du går sönder inuti, så som jag gjorde nyss
är att du kallar på mig, även om jag inte kommer tillbaka till dig
är att höra dig andas, veta att du är nära

förlåt, nu slutar jag


Håkan Hellström säger det så bra åt mig

Don't stop me now

Studenten känns så sjukt nära. Läskigt nära. Underbart nära. Det här året kommer gå svindlande fort. Nästa vecka är det lov, sen är det inte långt kvar till 5 december, då jag åker till London med Alexander. Kommer bli en sjukt underbar helg. Strax efter det är det dags för jullov, och då fyller jag även 18, akta er vad mitt liv ska bli roligare sen. Jag har dock hört rykten om att krogen i Eskilstuna inte är så mycket att ropa hej för, men därför är det ju helt underbart att jag har mina vänner utanför Eskilstuna då. Tji fick ni.

I januari sticker jag till kanarieöarna, jag vet att jag tjatar om det men fyfan vad härligt det ska bli. Därefter är det vårtermin och jag kommer ligga i som fan med mitt projektarbete samtidigt som terminen är fylld av lovdagar. Mitt i allt det där ska även bal och student planeras vilket kommer vara hur roligt som helst.

En annan sak som är 99% safe är studentkryssningen som vi ska boka med klassen. En båt, studenter från hela Sverige, massor av alkohol och 24 timmar fest. Det kommer bli grymt. Så jävla grymt.

Sen är det liksom studenten helt plötsligt, och jag ska springa ut där i en vit klänning och mössan på huvudet. Jag kan nog inte riktigt förstå det. Men jag tackar inte nej. Jag är taggad. Ni också?

Offer

Jag är världens mes. Jag kan verkligen inte vara arg på någon utan att ha dåligt samvete. Vad är det för fel? Jag måste nog pallra mig till kören idag trots allt. Med tunga steg.

Nåväl, en kopp kaffe och lite plugg gör mig alltid på gott humör. Och resan till London är ju så gott som spikad? Det kommer bli ett lyft i vardagen. Fattar ni? Jag, fattiga Anna som knappt varit utanför Sverige, ska åka till London för mina egna pengar i december. I Januari åker jag dessutom till kanarieöarna. Jag kommer trivas.

Jag vill vara som du, om det är okej?

I hela mitt liv har jag trott att jag varit stark och oberoende, en tjej som aldrig bryr mig om vad andra tycker. Just den grejen tror jag är något som vi började prata om på lågstadiet, eller kanske mellanstadiet. Det var inne att säga att man hade sina egna åsikter och att göra som man vill även om andra tyckte att det var konstigt, töntigt eller fel.

Jag minns en gång när jag gick i sexan och hoppade hage med tre av mina tjejkompisar. Då kom den där tjejen fram, ni vet den tjejen som sminkar sig redan i trean, bär stringtrosor i fyran och endast har små tyglappar som kläder i femman? Hon kom fram, och påpekade att det var barnsligt att hoppa hage när man faktiskt var stor och gick i sexan. Direkt kläckte vi ur oss; "Vi gör det vi vill, och bryr oss inte om vad du tycker. Vi försöker i alla fall inte vara vuxna!"

Det kändes bra att säga så, jag var nöjd med svaret, men nu i efterhand, sex år senare (är det inte mer än så?!) när jag ser tillbaka på händelsen så vet jag att jag innerst inne ville vara som henne. Jag ville sminka mig i trean, bära stringtrosor i fyran och endast ha små tyglappar som kläder i femman. Och det faktum att hon kallade mig barnslig fick mig att känna mig dum, men normen att man inte skulle bry sig om vad andra tyckte var invand. 

Sanningen är den att jag bryr mig. Jag bryr mig som fan. Tycker du att jag har fula kläder så byter jag ut dem, tycker du att jag har ful frisyr så har jag den aldrig mer. Jag är livrädd för att gå på stan med killkompisar för att folk kanske kan tro att de är mina pojkvänner och jag har fördomar om folk. Massvis med fördomar.  

Jag vet inte om jag tror på att det finns helt fördomsfria människor, men jag vet att det finns vissa som är damn close. Jag önskar att jag var en sån som aldrig brydde mig om vad någon annan tyckte, någon som alltid gjorde det mitt hjärta sa åt mig. Någon som kunde umgås med precis vem som helst bara för att den hade någon personlighet som jag tycker om. Jag beundrar sånna människor. De är starka och självständiga. De kan klara massor.

Men jag är inte sån. Jag bryr mig, och det kommer nog straffa mig någon gång.

Lasseland

När jag och Josefin tar över världen ska allt heta Lasseland, och vi har bara två regler;
1. Man måste dyrka Lasse Lindh
2. Man måste bära halsduk eller sjal

Vår nationalsång är Lasse Lindhs låt Kampsång och vår flagga består av en bild på mig, Josefin och självaste Lasse. Och ett hjärta. Vår religion är Lassism och den måste följas. Lasse ska tillbes i speciella Lassehus vilka är formade som han själv. Hans leende mun är ingången. Där inne finns vackra statyer på Lasse och om man är riktigt troende kan man offra trosor till honom. Vi som tillhör Lassismen är LasseLindhister.

De som vägrar konvertera till Lassism blir hämtade av LL-soldater och placerade i LL-läger. Där tvingas de lyssna till Lasse Lindhs vackra stämma dygnet runt tills de erkänner att de älskar honom. Vi kommer aldrig att göra någon illa, utan vill bara få folk att lära känna sig själva och förstå sitt bästa.

Puss på det, bäste vän


namnlös

When he touches you heaven opens up
It feels like magic and you don't want it to stop
The need goes on and on forever until he is gone

The one that you hold close you treat with great respect
Give me all your love and I will give you so much back
But trust can hurt so bad if you let me down

Like loving friend he gave me life and joy
That's why I opened up in body, mind and soul
But with a lie he ruined it all, a lie called love

Take my hand, take my soul, take my whole life 'cause I don't want it, no
You might as well take it all, just take it all 'cause I don't want it, no

Imorgon

är det helg, och jag längtar så sjukt till den här helgen. Har gjort det hur länge som helst! Känns dock lite sjukt att jag tycker det är roligt att plugga till geografiprovet imorgon, ser fram emot svenskalektionen och längtar till att börja med mitt projektarbete. Religionsprovet är faktiskt inte heller så hatat. Vad är det som händer? Har jag börjat tycka om skolan?

GRATTIS RASMUS DIN SÖTNOSIGA MUMSBIT!

Och Hanna Ewaldius, du är en underbar människa, våga aldrig tro något annat!

Buddha

 Det här har faktiskt varit en grym dag och jag har fått ett antal uppenbarelser;

  • Vuxna lärare som beter sig som ungdomar kan vara roliga, men det finns gränser för hur de får bete sig
  • När det (äntligen) går upp för en vilket svin en person är, så saknar man den inte lika mycket
  • Det är grymt jobbigt att vara nekrofil om man är en heterosexuell tjej (detta är endast en teori)
  • Vänner är det som får en att må bäst, i alla lägen. JAG ÄLSKAR VERKLIGEN ER
  • Jag har inte gett upp min dröm om att jobba med musik

Och när jag var ute och övningskörde med mamma fick jag verkligen snits på det där med dragläge.
Jag: "Vilken sjukt skön känsla det är nu när jag hittat dragläget!"
Mamma: "Ja, det är ungefär som när man hittar G-punkten!"
Jag: "Ja, precis! .... eller vad sa du?"


Puss

Plugg plugg plugg plugg.
Nu är det igång igen, en ny vända. Jag drunknar, men jag simmar.
Det här kommer gå bra, ellerhur? Snart är det lov.

I'm naked around you, does it show?
I'm naked around you and it feels so right
I'm so naked around you, and I can't hide
You're gonna see right through


Baileys

Fyfan vad jag saknar dig, din lilla skithäst
Du du du du du du du du du du du

K-korridoren

När man åker buss till Rekarne och går in längst nere vid Fordonsområdet så har man en lång korridor att gå igenom för att komma till skolan "samlingshall" den så kallade Framgången. Den här korridoren är allmänt kallad för K-korridoren av okänd anledning. Förmodligen för att alla "kill-linjer" är placerade här (bygg, fordon, el) och därav bokstaven K.

I alla fall, det jag ville komma fram till är att den här promenaden genom K-korridoren påminner om ett ägglopp, dvs. av spermier. Vi är spermierna.

Vi kommer in i skolan i en stor klunga och passerar den långa, smala korridoren. På vägen tappar vi folk som viker av till sina programområden - spermier som inte orkar simma hela vägen - och det är inte ens 50% av klungan som tillslut kan sätta sin fot i framgången - alla når inte ägget.

Igår blev vi sexlingar.

Snyggt

Idag skulle jag jobba 14-21.30, men vaknade med världens huvudvärk och dessutom fick mina magmuskler kämpa med utsöndring tidigt i morse. Men min pliktkänsla och mitt samvete fick mig att ändå gå upp, äta och börja förbereda mig för jobbet. Men efter flertal tårar, halvsvimningsattacker och pulshöjningar sa mamma till mig att jag inte fick jobba. Det är så enormt mycket lättare när någon annan tar det beslutet.

Så jag ringde till jobbet, och stackars Jennie (en av mina absoluta favoriter på mitt jobb, hon är go) blev nu tvungen att sätta sig och ringa runt till folk för att se om någon kunde jobba åt mig. Min chef, som borde ha haft koll på det här, befinner sig i London och överlåter allt till oss som är kvar här hemma, och jag har tyvärr ingen telefonlista så jag kan inte hjälpa Jennie.

Jag har jättedåligt samvete och försöker pränta in i min hjärna att det är min chefs fel och att jag faktiskt har jobbat flera gånger när andra har sjukanmält sig, och jag har nästan heller aldrig sjukanmält mig själv. Brukar snarare känna mig som en icapatriot då jag ofta kämpar mig igenom långa arbetsdagar med både utslag på hälarna, feber och mensvärk. Jag upprepar detta för mig om och om igen just nu. För jag behöver inte ha dåligt samvete.

Ska flytta hem till min far snart. Det kommer faktiskt bli skönt att ligga där i varsin ände av soffan och vara sjuk framför ett dåligt tv-program eller en dålig film. Ibland passar det liksom bättre att vara på landet. Och det ska bli skönt att slippa msn i några dagar.


Jag hatar helger

Just nu vill jag bara hit.

  
  

Här kommer jag vara i januari, medans ni springer omkring i snöslask.
Då är det jag som skrattar.


-is

Saw the world turning in my sheets and once again, I cannot sleep.
Walk out the door and up the street, look at the stars beneath my feet.
Remember rights that I did wrong, so here I go.

There is no place I cannot go.
My mind is muddy but my heart is heavy, does it show?
I lose the track that loses me, so here I go.

I'm not calling for a second chance,
I'm screaming at the top of my voice!
Give me reason but don't give me choice.
'Cause I'll just make the same mistake again.