Snyggt
Idag skulle jag jobba 14-21.30, men vaknade med världens huvudvärk och dessutom fick mina magmuskler kämpa med utsöndring tidigt i morse. Men min pliktkänsla och mitt samvete fick mig att ändå gå upp, äta och börja förbereda mig för jobbet. Men efter flertal tårar, halvsvimningsattacker och pulshöjningar sa mamma till mig att jag inte fick jobba. Det är så enormt mycket lättare när någon annan tar det beslutet.
Så jag ringde till jobbet, och stackars Jennie (en av mina absoluta favoriter på mitt jobb, hon är go) blev nu tvungen att sätta sig och ringa runt till folk för att se om någon kunde jobba åt mig. Min chef, som borde ha haft koll på det här, befinner sig i London och överlåter allt till oss som är kvar här hemma, och jag har tyvärr ingen telefonlista så jag kan inte hjälpa Jennie.
Jag har jättedåligt samvete och försöker pränta in i min hjärna att det är min chefs fel och att jag faktiskt har jobbat flera gånger när andra har sjukanmält sig, och jag har nästan heller aldrig sjukanmält mig själv. Brukar snarare känna mig som en icapatriot då jag ofta kämpar mig igenom långa arbetsdagar med både utslag på hälarna, feber och mensvärk. Jag upprepar detta för mig om och om igen just nu. För jag behöver inte ha dåligt samvete.
Ska flytta hem till min far snart. Det kommer faktiskt bli skönt att ligga där i varsin ände av soffan och vara sjuk framför ett dåligt tv-program eller en dålig film. Ibland passar det liksom bättre att vara på landet. Och det ska bli skönt att slippa msn i några dagar.