I would like to believe you were right
I can't afford this heart?
Still I am responsible if it will fall apart.
Believe me, I don't want to go.
You won't believe it's true, when I tell you 'bout my feelings
and what you're supposed to do. I'm sorry, but I don't want to go.
But baby, I tell ya, my heart is freaking out when I held ya.
Even in the best of days love will be hard and hearts will be faking.
Baby, you're glistening, I see it in your eyes that you're listening.
Do you even understand I have to let go of your hand?
And then you believe in me,
you took me by my hand and told me that I made you free.
I need you, I need you to know.
visst ser vi drunknande miljoner
Visst, det är krig i halva världen, och andra halvan tittar på.
Visst saknas ömheten, nu är den helt omodern vad jag förstår.
Visst, pengar luktar inte längre, allt är till salu - ingen skäms.
Vi ser de svaga få de sämre, men ser vi en förtvivlad vän?
jag har dig nu
På jobbet idag var det en kund som kom fram och frågade mig om jag kunde hjälpa till och gå och fråga om de hade tändvätska inne på lagret. Jag svarade att jag kunde gå och kolla om vi hade det på lagret. Efter att ha avreagerat mig inne på lagret gick jag ut och sa att jag inte hade någon tändvätska bara för att förtydliga mitt budskap ännu mer - jag jobbar också här och har gjort det i snart fem år. Det är inte första gången en kund, oftast de äldre, behandlar mig som en praoelev. I de stunderna slår det mig också att jag faktiskt är anställd på ICA, och att jag som sagt varit det i snart fem år. Att jag varit det sen jag var 16, och att jag nu är 21 - jag är vuxen. Igen.
Jag jobbar fast jag är sjuk, jag har börjat tycka att det är kul att laga mat och jag har lärt mig behärska mental styrketräning. Och jag känner något. För någon. På riktigt. Oavsett vad just nu, så är jag lycklig. Och vuxen.