anna bäckman

Idag har jag gjort ärenden. Ärenden. Det är ett vuxet ord. Att göra ärenden är en vuxen sak att göra. Det är läskigt och häftigt på samma gång när jag hamnar i de där situationerna då jag kommer på att jag är vuxen. För några månader sen slog det mig att jag faktiskt försörjer mig själv. Bara det är hur coolt som helst. Jag har bott i min lägenhet i över ett år och det är väldigt sällan jag tänker på att jag bor ensam, betalar allt själv och lagar min egen mat varje dag.

På jobbet idag var det en kund som kom fram och frågade mig om jag kunde hjälpa till och gå och fråga om de hade tändvätska inne på lagret. Jag svarade att jag kunde gå och kolla om vi hade det på lagret. Efter att ha avreagerat mig inne på lagret gick jag ut och sa att jag inte hade någon tändvätska bara för att förtydliga mitt budskap ännu mer - jag jobbar också här och har gjort det i snart fem år. Det är inte första gången en kund, oftast de äldre, behandlar mig som en praoelev. I de stunderna slår det mig också att jag faktiskt är anställd på ICA, och att jag som sagt varit det i snart fem år. Att jag varit det sen jag var 16, och att jag nu är 21 - jag är vuxen. Igen.

Jag jobbar fast jag är sjuk, jag har börjat tycka att det är kul att laga mat och jag har lärt mig behärska mental styrketräning. Och jag känner något. För någon. På riktigt. Oavsett vad just nu, så är jag lycklig. Och vuxen.