för det är okej att vara svag

Det är som att skrivsuget är helt borta. Som om jag glömt hur man gör. Jag har så mycket tankar varje dag som jag tänker att jag ska skriva ner när jag kommer hem - men sen slutar det med att jag bara skiter i det. Ibland känns det som att det jag tänker är lite för lätt att misstolkas så jag känner att det är för svårt att få fram det på rätt sätt. Ibland är det alldeles för nära mitt hjärta att jag inte vågar lämna ut mig så mycket.

Men jag kan lätt säga att det varit mycket i mitt huvud de senaste dagarna, och jag vet nog inte så mycket om mig själv just nu. Därför ska det bli otroligt skönt att komma bort till Borlänge på måndag och bara vara i en vecka. Där är det ingen som bryr sig om vad som rör sig i min skalle, och är det någon som frågar så är det ändå bortglömt dagen efter. Där är det ingen som kommer ringa mig dagen efter och fråga varför jag gjorde si eller så. Och det är ingen som kommer kalla mig svin - och det är ingen som jag kommer kalla svin. För på festival får man vara precis hur man vill. Och jag ska se Lasse Lindh och Hoffmaestro&Chraa.


När du tappat dig helt, när du släcker om natten och tystnaden i
ditt rum känns så stor att du inte kan andas, blunda då hårt
och viska att allt, allting kommer bli bra.



you won't let the night pass you by

Idag hände det äntligen. Jag cyklade hem på min underbara cykel, efter en underbar sommarkväll på Håpes med mina underbara vänner och underbart gott vin. Och när jag satt där på cykeln så insåg jag det jag fått små hintar om varje gång jag varit på en utlandssemester - jag kommer alltid älska Sverige. Hur härligt det än är att ligga på en strand med palmer och turkost vatten så kommer jag alltid längta hem hit.

Och hur många gånger jag än längtar bort till andra städer, eller hur många människor jag än kommer tycka illa om här, så kommer jag alltid älska Eskilstuna. Att veta precis vilka som finns här, vad som händer här och hur man tar sig överallt. Jag tror man skulle kunna kalla det trygghet. Eller värme. Eller ren kärlek.

Dessutom finns det en sak som jag ibland måste påminna mig själv om, men idag bara vet. Och det är att det finns så sjukt mycket bra människor i världen. Jag har verkligen vänner som jag vet är mina vänner, och jag vet att det finns personer som jag inte träffat än som är så värda en plats i min bekantskapskrets. Det här vet jag för att det finns människor som ger mig tron på att alla inte sviker, att alla inte är idioter.

Så idag är jag glad. Jag mår bra. Treglasvin-bra. Och jag vet i tusan om jag är redo att lämna det här.