anna bäckman

Idag hände det äntligen. Jag cyklade hem på min underbara cykel, efter en underbar sommarkväll på Håpes med mina underbara vänner och underbart gott vin. Och när jag satt där på cykeln så insåg jag det jag fått små hintar om varje gång jag varit på en utlandssemester - jag kommer alltid älska Sverige. Hur härligt det än är att ligga på en strand med palmer och turkost vatten så kommer jag alltid längta hem hit.

Och hur många gånger jag än längtar bort till andra städer, eller hur många människor jag än kommer tycka illa om här, så kommer jag alltid älska Eskilstuna. Att veta precis vilka som finns här, vad som händer här och hur man tar sig överallt. Jag tror man skulle kunna kalla det trygghet. Eller värme. Eller ren kärlek.

Dessutom finns det en sak som jag ibland måste påminna mig själv om, men idag bara vet. Och det är att det finns så sjukt mycket bra människor i världen. Jag har verkligen vänner som jag vet är mina vänner, och jag vet att det finns personer som jag inte träffat än som är så värda en plats i min bekantskapskrets. Det här vet jag för att det finns människor som ger mig tron på att alla inte sviker, att alla inte är idioter.

Så idag är jag glad. Jag mår bra. Treglasvin-bra. Och jag vet i tusan om jag är redo att lämna det här.