Just ja
Igår bestämde jag och Josefin oss för att trotsa våra stadsälskande vänner, så vi cyklade ut till ängsholmen med cykelkorgarna fulla med frukt nötter och vatten. Och en filt. På väg ut kom Josefin på att vi skulle göra som man gör på midsommar, ni vet när man plockar sju olika sorters blommor och lägger under kudden? Vi skulle härma lite, fast komma på egna regler och istället för att drömma om våra blivande män så fick vi önska oss precis vad vi ville.
Men vad skulle jag önska? Att jag fick bli stenrik? Eller att jag skulle gifta mig med kungen?
Jag tänkte så det knakade, men jag kunde inte komma på något som jag önskade mig. Jag kunde heller inte känna att jag hade allt jag ville ha eller att jag var nöjd med hur allt är just nu.
Det är konstigt hur man kan sakna så mycket i sitt liv utan att man egentligen vill ha det.
Skyldig
Jag hatar verkligen spindlar. Jag har fobi för spindlar, min största fobi. De tycks tro att de äger världen när de springer fram över golv och längs väggar med sina åtta äckliga långa ben. Jag kan inte ens se en bild på en spindel och nu när jag skriver om de så känner jag hur det kryper på hela kroppen. Spindlar är det värsta jag vet. Trots detta har djurvännen i mig börjat tycka illa om att döda insekter - och spindlar - och därför har jag börjat låta små spindlar få leva och försökt jaga ut de ur mitt rum istället för att mosa dem med en bit papper eller liknande.
Men när två åttbenta monster med en storlek på 10cm i diameter jagar varandra över mitt golv, då kan jag inte vara djurvän längre. Det var det äckligaste jag någonsin sett och jag hade dammsugaren i händerna. Jag kunde inte stå emot.
Rest in peace, ImseVimse och ImseVimse II.
Tu me manque
Snöret har gått av, och knutarna som jag knyter går bara upp hela tiden.
Varför har ingen lärt mig ordentliga knopar? Jag ångrar att jag aldrig var någon scout.
I want to go to beautiful
Jag bara älskar värmen även om svettet rinner på magen när man sitter vid poolen och läser ELLE med solgalsögon och bikini. Det är helt underbart att vara ute på kvällarna när det är såhär varmt. Hoppas på lite mys och kubbspel med vänner i en park ikväll. På lördag blir det en heldag i Stockholm med Josefin. Det kommer bli mysigt. Rosa läder och nätstrumpbyxor, festsmink och pumps.
Undra om jag ska våga ställa ultimatum mot en av de personerna som står mig närmast. Någon som alltid har funnits där, ända sen jag föddes. Vågar jag riskera att säga något som kan såra, och som kan göra att jag förlorar en viktig byggsten i mitt liv? Hur mycket ska man göra för sin egen skull, och hur mycket ska man göra för andras skull?
Fantastic Four
Jag härmar Hanna och lägger upp en av våra bästa konversationer någonsin.
Du är en underbar vän, längtar efter att gå med dig i skolan med en kaffemugg i handen och skratta åt hur dumma vi är!
Och den här konversationen symboliserar även Madde och Jala. Fantastic Four. Jag älskar er!
Anna ' plugggg säger:
nej precis, nu har du ju verkligen kastat bollen till honom
Anna ' plugggg säger:
om han inte kastar tillbaka den tycker jag att du ska slita den ur hans händer och kasta den åt fanders
Anna ' plugggg säger:
du är värd bättre än att stå och vänta på passningar
Hanna'Ewaldius säger:
haha Anna, jag blir imponerad, vilka sportliknelser
Hanna'Ewaldius säger:
nej, men precis nu är det upp till honom
Anna ' plugggg säger:
lite oväntat från mig kanske
Hanna'Ewaldius säger:
nejdå
Anna ' plugggg säger:
hanna, du måste sluta vara back, och bli mer.. forward!
Anna ' plugggg säger:
för spelet framåt istället för att försvara dig
Anna ' plugggg säger:
HAHA, vad stolt jag blir över mig själv
Hanna'Ewaldius säger:
hahaha
Hanna'Ewaldius säger:
du är bäst anna
Hanna'Ewaldius säger:
precis, jag ska sluta vara så defensiv.
Hanna'Ewaldius säger:
här kommer jag - offensiva HANNA
Anna ' plugggg säger:
YESSSS!
Anna ' plugggg säger:
OCH HON GÖR DET IGEN! MÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅLÅngest
Jag borde ha lagt över alla mina kläder från resväskan i en av mina "flyttväskor", men jag bävar verkligen för att börja ge mig in i det där. Varför ska vi skillsmässobarn behöva lida så mycket? Varför ska vi få ännu ett måste som stressar upp och ligger och trycker på axlarna och ger en dåligt samvete? Jag vill inte packa. Jag skulle hellre bara städa, och sen åka till jobbet och sen komma hem. Jag vill ha ett hus där min familj bor. Inte två hus där mina familjer bor.
Och om jag inte börjar med packningen och städningen snart så kommer jag behöva stressa sjukt mycket, men om jag börjar med den nu så kommer jag förmodligen börja gråta. Vad är bäst; göra mina måsten och göra pappa glad, eller strunta i mina måsten och göra mig själv glad?
"Vilken dag ska du flytta? Har du ringt pappa? Hur ska du göra? När kommer du hit igen då?" ORKA ERAT FÖRBANNADE TJAT. Det är två veckor kvar tills jag kommer nästa gång, hur noga måste det planeras? Får jag inte komma och gå som jag vill?
Nu ska hela mitt vardagsliv ner i två väskor och två IKEA-påsar.
Pappa kommer bli glad ikväll. Kanske att jag har några näsdukar som ligger och skräpar i all röra..
Har jag?
Men när man får tid att tänka och känna så kan det hända att man inte alls lyckades med en sak, utan man misslyckades med två.
Det är då man ska äta glass, marränger, banan och chokladsås.
Så det
Om jag bara visste hur du kysser mig
Jag sa 'kan jag inte få ta dig i smyg'
'Nej jag är redan tagen'
Hon tog, tog min hand och sa 'jag vill'
Jag tog hennes hand ifrån min och sa
'Nej du är redan tagen'
Om jag bara visste hur du kysser mig
Då skulle jag gå men du är lite för söt
Och mindre smakar bättre, du skulle bara bli kyss 47
Och du vill säkert vara mer, för jag vill vara mer
Så gå tillbaks till ditt så går jag tillbaks till mitt
Life is wonderful
It takes a crane to build a crane
it takes two floors to make a story
it takes an egg to make a hen
it takes a hen to make an egg
there is no end to what I'm saying
It takes a thought to make a word
and it takes some words to make an action
it takes some work to make it work
it takes some good to make it hurt
it takes some bad for satisfaction
It takes a night to make it dawn
and it takes a day to make you yawn brother
it takes some old to make you young
it takes some cold to know the sun
it takes the one to have the other
And it takes no time to fall in love
but it takes you years to know what love is
and it takes some fears to make you trust
it takes those tears to make it rust
it takes the dust to have it polished
It takes some silence to make sound
and it takes a loss before you found it
and it takes a road to go nowhere
it takes a toll to make you care
it takes a hole to make a mountain
ah la la la la la la, life is wonderful
ah la la la la la la, life goes full circle
ah la la la la la la, life is wonderful
ah la la la la la la, life is meaningful
Bästa vän
Clean out the reds in my eyes
När jag skulle boka flygbiljetter till Paris hade priset stigit. 2252kr skulle det kosta mig att åka till Paris i fyra dagar.
Fyra dagar av festande, boende med två assköna killar i en lägenhet. Fyra dagar i mitt drömresemål.
Sen kom jag på att mitt drömresemål inte bara är en plats utan också en upplevelse.
När jag åker till Paris vill jag se Eiffeltornet, vandra runt i Louvren och besöka Triumfbågen. Jag vill springa runt och shoppa snygga kläder och gå in i mysiga butiker.
Med andra ord, jag skulle endast befinna mig i min drömstad, men inte utnyttja den som jag helst vill och tänkt mig.
Och jag skulle betala 2252kr.
Därför beslutade jag att spara mina pengar till en annan gång, när jag kan åka till Paris och se allt jag vill se och göra allt jag vill göra. Jag bangade.
För övrigt tycker jag om att sitta uppe och prata hela nätterna.
Jag skrattar faran rätt i ansiktet
Och vet ni vad? Jag tvekar, eftersom jag inte vågar flyga själv,
och är rädd för att jag inte ska kunna kommunicera med fransmännen på flygplatsen osv.
Jag är en idiot. Klart som fan att jag ska åka.
Det är Paris vi snackar om, mitt drömresemål.
Så, i slutet av vecka 29 kommer jag se till att jag tar modet till mig och flyger till Paris.
Är det någon som vill följa med, så säg bara till.
Au revoir!
Som fan
Fast egentligen vill jag ju inte alls det.
Få mig att skratta, eller få mig att gråta.
Få mig att känna något som vänder ut och in på hela den här kvällen,
och visar mig verkligheten.
Någonstans är jag lycklig som fan,
men det finns definitivt dagar då jag inte märker av den delen av mig överhuvudtaget.
Imorgon mår jag bra igen. Förlåt.
The plane went down, damn
Flax seeds, well they tear me open,
and supposedly you could crawl right through me.
Taste these teeth, please, and undress me from the sweaters,
better hurry, cause I'm heating upward.
Bound now, oh, maybe I'll build my house on your cloud.
Here I'm tumbling for you, stumbling through the work that I have to do
Don't mean to harm you
Vissa dagar leder till möten som leder till en känsla som leder till en händelse som leder till skit.
Ja, tack
(Virginia Woolf, To the Lighthouse)
Förresten
Längtar verkligen tillbaka!
Jag tror jag är knäpp
Då slog det mig, att vi människor nästan aldrig är ensamma. Vi vill inte vara ensamma. Vi måste alltid ha någon eller något att bolla med, antingen en "live-person", en dator, en tv eller en telefon. Är vi rädda för att vara ensamma?
När jag satt där själv och tänkte på saker som jag diskuterat med andra tusentals gånger kom svaren bara fram. För när jag satt där själv, utan någon eller något att bolla med, kunde jag inte vara annat än ärlig och därför se och tolka allt på ett ärligt sätt. Så jag satt där själv, vid ån och drack mitt kaffe och kom fram till saker om mig själv och om saker runt omkring mig. Jag granskade träden och kollade på kyrktornen och iakttog folk som var i närheten av mig.
Men främst kom jag fram till att jag aldrig mer ska lära mig av mina misstag, utan jag ska göra om dem om och om igen tills det inte är ett misstag längre. För det blir inte fel jämt, och det ena leder inte alltid till det andra. Det blir inte ett världskrig så fort en nazist försöker göra sig mäktig, och det blir inte reformation så fort en "knaspelle" översätter en bibel, och det blir inte alltid fel för att man kysser en kille som alla säger är en idiot. Det blir inte alltid fel för att man gör en sak som blev fel sist man gjorde det. Jag ska aldrig sluta göra misstag.
Bakom mig, vid ån, satt en gubbe på en bänk. Han var också ensam, och det gjorde mig glad att se att det fanns fler än jag som kunde göra något utan att ha någon med mig. Men efter ett tag hörde jag hans röst och vände mig om. Han hade tagit upp telefonen och ringt en bekant. Jag kände mig själv lite rastlös och tog min kaffe och gick till cykeln för att åka hem. På vägen hem blev det för rörigt i mitt huvud, så jag lyssnade lite på Jason Mraz för att lätta på trycket.
Precis just nu, kom jag på, att det jag gör just nu är att skriva upp mina tankar på ett bollplank. Mina tankar som jag sa var ärliga i mitt huvud när jag själv tänkte dem men som nu kan ha förändrats då jag berättar dem för er, utan att jag själv tänker på det. Vågar jag vara ärlig när jag tänker utanför mig själv?
Nu blir det för tungt, godnatt!
Ibland händer det konstiga saker
