Som fan

Idag vill jag bara skrika åt hela världen att den kan dö som fan.
Fast egentligen vill jag ju inte alls det.

Få mig att skratta, eller få mig att gråta.
Få mig att känna något som vänder ut och in på hela den här kvällen,
och visar mig verkligheten.

Någonstans är jag lycklig som fan,
men det finns definitivt dagar då jag inte märker av den delen av mig överhuvudtaget.



Imorgon mår jag bra igen. Förlåt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback