if I never knew you
it's gonna be a bumpy ride
Efter två dagars nollning känner jag mig inte längre så ensam i Sundsvall och mina förväntningar på de tre åren här har blivit väldigt mycket högre. Igår kväll var superroligt och hela dagen idag har varit precis lika bra med pizza, tv-spel och bara en massa, massa prat. Imorgon börjar skolan och jag känner mig otroligt taggad faktiskt. Och förväntansfull.
En tokseriös Jens och en tokseriös Jonatan
Hahaha...
you can cry when you get older
Nollningen har börjat. Nu händer det grejer. Hemma på lite kaffe och sen bär det av igen. Lägg märke till det neongröna armbandet som ger mig gratis inträde på Kårhuset. Brudarnas armband sitter på andra handen <3
now there's nothing to believe
Bara för att jag var glad över solen så tittar jag ut genom fönsret och ser det här. Balle.
could you whisper in my ear the things you wanna feel?
1. Det finns alldeles för dåligt med övergångsställen. Ofta måste man gå över typ tre stycken för att komma dit man vill eftersom det inte finns något på den sidan av en korsning man står på, om ni är med på hur jag menar. I Eskilstuna hade det räckt att gå över ett, eftersom de finns på alla nödvändiga ställen. Skärpning Sundsvall!
2. Det finns alldeled för mycket trafikljus. Alla Eskilstunabor har vi väl varit griniga över alla rondellbyggen, och visst har alla mina vänner utan för Eskilstuna skrattat åt vägbeskrivningar på Eniro som innehåller typ tusentals rondeller på bara några kilometer. Men jag kan lova er, att jag tar tillbaka allt dåligt jag sagt om våra rondeller hemma i E-town. Hur segt trafiken rör sig i en stad utan rondeller hade jag glömt, och jag är ledsen över att jag måste bli påmind om det. Rondeller is the shit, typ.
Nu lyssnar jag på Goo Goo Dolls och väntar på att jag ska bli hungrig. Det blir nudlar och majs. Vilken fredagsmiddag, va? Och alla på stan pratade om utgång i kväll, och alla på facebook taggar inför i kväll. Jag har ingen att göra något med, så jag lär väl sitta här och bara vara nervös inför grillfesten imorgon. Najs.
I'm so grateful to you
Min roligaste sysselsättning just nu, är att spana på människor som står och väntar bakom bommarna vid tågrälsen. Så fort jag hör signalen som innebär att bommarna är på väg ner springer jag fram till fönstret och tittar på alla bilar, cyklar och gående som står och väntar på att tåget ska åka förbi. Vet inte varför det är så spännande, men jag kan helt enkelt inte låta bli.
Igår pyntade jag med ännu mer färgglada värmeljus än jag redan hade och jag tycker det är så fint att jag är rädd att jag kommer bli värmeljusblind och ställa dit alldeles för många. Idag ska jag leta efter en duk att lägga på bordet. Och en fruktskål skulle jag behöva också.
När jag började läsa en av mina böcker igår blev jag jätteglad. När jag läste om vad en journalist bör ha för egenskaper, vad vi bör brinna för, kände jag att jag verkligen hamnat på rätt plats. Det här kommer bli skitbra.
will you stick to me like I will stick to you?
Foffo: "Men oj, vad mörkhårig du är. När blev du det?"
Anna: "Men det var ju längesen.. vadå, är det inte fint eller?"
Foffo: "Joo, klart det är!"
Senare på Barista..
Anna: "Ååh, sånna där kuddar köpte jag igår. Vad fina de är!"
Foffo: "Jaa, det var jättefina."
Anna: "Och om du säger att de är fina, så är de ju det. För du är ju alltid ärlig."
Tystnad..
Foffo: "Okej, de är inte alls så fina faktiskt.."
Anna: "Haha, nehe? Då tycker du säkert inte mitt hår är fint heller?"
Foffo: "Njaa.. jag gillade ju det ofärgade bättre."
Tråkigt att du flyttar om en vecka.
every word of every song that he sang was for you
Efter att min familj åkt hem igår blev jag upphämtad av Foffo och han visade mig stan, och lärde mig att hitta någorlunda inne i centrum. Sen fick jag se hela staden uppifrån ett utsiktstorn på "Norra berget". Sjuuukt. Och det känns fortfarande som att jag bara är här på läger. Men det är jag inte. Min nya bostadsort på Facebook är Sundsvall, och det betyder ju allt. Ellerhur?
Igår när Foffo släppte av mig igen sa han: "Då käkar vi lunch på Oscar imorgon då, för du hittar väl dit?" Jag nickade och kände mig supersäker, men idag när jag skulle dit så gick jag vilse ändå. Balle. Tog jättelång tid innan jag var framme, och det visade sig att jag gått kors och tvärs bland alla gator inne i centrum, och egentligen nästan varit framme hela tiden. Men lunchen var god, och trevlig.
Efter lunchen köpte jag en latte där jag lärt mig att man ska fika när man bor i Sundsvall - och den var faktiskt väldigt god - och sen gick jag till Clas Ohlsson. Där hittade jag först inte kassorna, och när jag väl betalat och skulle gå var jag tvungen att fråga efter utgången. Ja, det var pinsamt. Sen tog jag en sväng på stan och jag kan säga att det var sjukt mycket roligare shopping här än i Eskilstuna. Kommer blir otroligt svårt att inte göra av med pengar..
Nu åker tåget förbi här utanför, vilket ger mig barndomsminnen, och jag tänkte sätta mig och börja läsa igenom min kurslitteratur för att vara lite förberedd inför nästa vecka. Och här kommer en liten bild på mig, för er som glömt hur jag ser ut. Brudar, ni ser väl armbandet? Längtar efter att ni ska komma hit <3
here comes the tears I'm gonna cry
Imorgon jobbar jag mina sista 8 timmar på ICA. Eller ja, inte sista för alltid. Men sista på länge. Och idag när en kund stannade kvar och pratade med mig om journalistik i flera minuter och när min supersöta gubbe önskade mig lycka till och sa "Jag tänker på dig i höst, det vet du!" så frågade jag mig själv tusen gånger varför jag gör detta.
När jag var ute i fredags kväll hade jag en av de roligaste utgångarna i mitt liv. Även fast nästan alla på Harrys var över 40 och även fast jag var nykter (vilket ingen trodde på). Några av mina närmaste var där och när de kramade om mig och sa att allt kommer gå bra och att jag kommer ha skitkul så frågade jag mig själv tusen gånger varför jag gör detta.
Jag som alltid längtat bort känner helt plötsligt att jag inte kan. Det känns som om allt kommer gå åt pipsvängen och att jag kommer vara tusen gånger sämre än alla andra som jag ska plugga med. Och jag lovar att jag glömt förbereda något superduperviktigt som kommer förstöra massor för mig i början. Sånt händer mig jämt. Dessutom är jag livrädd för att försova mig första dagen och galet nervös för grillfesten som är nu på lördag kväll.
Och som sagt, så frågar jag mig själv tusen gånger varför jag gör detta. Jag lider just nu av en sjuk separationsångest. Jag kommer sakna mitt jobb, mina vänner och min familj. Jag kommer sakna helheten av Eskilstuna även om det finns delar av den jag inte tycker om. Jag längtar redan hem, fast jag inte ens åkt. Om tre dygn har min familj lämnat mig i Sundsvall och jag kommer sitta ensam på mina 22 kvadratmeter och göra.. ja - vad?
När jag packade ihop det sista idag hittade jag min oranga låda som är märkt "PRIVAT" och satt och läste igenom gamla lappar och texter jag skrivit. Jag hittade min Historyline bok där jag skrivit en novell om förintelsen och jag kom på hur sjukt mycket jag älskar att skriva. Med lite styrka kommer det här kunna bli bra, och gåshuden jag fick i bilen säger mig att den styrkan kommer att finnas.
Men just nu är den långt borta och jag vill bara sätta mig och grina.
there's dancing behind movie scenes
I'mn trying to find the words to describe this girls
Och snart kommer min mobil ringa, och en av två alldeles underbara röster kommer säga: "Nu är vi i Arboga", och det betyder att två av jordens bästa människor bara har ungefär 30min kvar till min dörr. Moa och Johanna, två av mina barbrudar sitter just nu i bilen på väg hit för att spendera tre dagar med mig och Rebecca och jag har längtat efter dem så mycket att jag snart spricker.
Fan vad glad jag är!
talk me down
Här kommer lite bilder från idag.
de kan kalla oss fula men aldrig för grå
Hur många vet att vi ibland jobbar från sju på morgonen till sex på kvällen? Eller hur det är att sitta på knä i flera timmar för att packa upp varor? Det sliter väldigt mycket på kroppen i allmänhet att bära tunga kartonger och inplastade drickor. Många av mina arbetskamrater har ont någonstans i kroppen på grund av att vi inte har tid att "bära rätt".
Och att sitta i kassan är långt ifrån slappt. Hur många kan PLU-nr på alla frukter i sin närmsta matbutik? Och hur många vet vad som krävs för att hantera alla kunder som kommer in, som är så otroligt olika varandra och du måste anpassa dig efter pratgladhet/tystnad, gladhet/ledsamhet, svensk/osvensk, vuxen/barn, blind/döv, pensionär/rullstolsbunden? Hur många kan skicka ett rekomenderat brev till Zimbabwe? Och hur många vet hur de ska göra när alla som jobbar på kvällen sitter i kassan och det är kö till Posten och pantmaskinen är full och står och tjuter?
Men framförallt - hur många vet hur kul det är att träffa stamkunder som vet vad man har gjort i helgen för att man berättade det på fredagen? Hur många vet hur roligt det är att åka pall? Och jag har högre timlön och bättre arbetstider än många av mina vänner och har dessutom massor med OB-timmar. Och för att svara på frågan om jag vill jobba på Ica resten av mitt liv brukar jag bara ställa en fråga tillbaka: Om jag skulle vilja det, skulle det vara så jävla dåligt då?
Att yrket butiksbiträde blivit så negativt stämplat tycker jag är konstigt, med tanke på hur mycket vi faktiskt måste kunna för att klara av det. Och ja, jag tycker att mitt jobb är roligt. Om jag vill jobba på Ica resten av mitt liv vet jag inte, men just nu vill jag inte sluta. Hade jag inte kommit in på Journalistprogrammet i höst så hade jag definitivt stannat kvar några år till, och jag har faktiskt till och med övervägt att tacka nej just för att jag trivs så bra på jobbet just nu, men inte vågat eftersom jag inte vet om jag får möjlighet att plugga där någon mer gång.
Så sluta se ner på oss för tusan. Att sälja mat är väl inte mindre värt än att bygga hus?
will these memories fade when I leave this town?
Jag betalade just min första hyra, och trots att jag är skräckslagen så har jag höga förväntningar på mina tre år i Sundsvall. Men, jag älskar Eskilstuna, och nu ska jag ha tre riktigt bra veckor här. Hoppas ni hjälper mig.
And if you got something that you need to say, you better say it right now cause you don't have another day.
Fina Emma, Fina Thomsen & jag.
Eskilstuna is the shit. Hehe.
I could almost see the other side of something real
Idag kom det in en mycket speciell person på Ica när jag satt i kassan på förmiddagen. En äldre man med lite halvlångt hår kammat bakåt över huvudet, lång rock, kryckor och otroligt mycket ilska i kroppen. Jag tror att alla i Eskilstuna vet vem jag pratar om. Precis, ingen mindre än Smugglarkungen. Och när jag fick syn på honom fick jag direkt panik och förväntade mig trubbel, men hade ack så fel.
Efter bara några sekunders klagomål och hånande skratt åt mina kassörska-svar (jag kan verkligen irritera mig på hur jävla trevlig jag låter ibland i kassan) förändrade han situationen genom att berätta något. Jag citerar honom nu så bra jag minns det: "Här kommer Smugglarkungen med krossad fot och ska dela ut mat till hemlösa och så kommer det ungdomar och kör över mina kryckor och frågar hur jag nu ska kunna fortsätta gå." Och helt plötsligt fick jag en stor klump i magen, och fick bara fram en kort mening om att det finns så mycket elaka människor.
Då förvandlades jag till mig själv helt plötsligt. Fast jag satt i kassan med min töntiga röst bara några sekunder tidigare så blev jag nu bara Anna som tog mig tid att lyssna på Smugglarkungen. Och ni ska bara veta, alla Eskilstunabor, hur smart jag tror att den här gubben är egentligen - under all ilska. Alla artighetsfraser jag fick ur mig avfärdade han med ett hånflin, eftersom han såg igenom dem direkt. Och jag kunde inte annat än känna mig som ett falskt jävla as för att jag inte bara kunde prata med honom istället för att hålla med honom.
Hela historien slutade med att den mest hatfyllda människan i Eskilstuna gav mig en liten present (ett vykort på Kloster kyrka i Eskilstuna) och sa till mig att jag skulle ha en bra dag, eftersom jag var en rar och söt tjej. Och när jag såg honom gå ut genom dörrarna satt jag helt stilla och bara stirrade ut i luften med tårarna nära för att jag inte riktigt fattat vad som hänt. Det kändes som att jag fått en så sjukt konstig kontakt med en person jag tidigare föraktat något så enormt. Nu fascinerar han mig. Smugglarkungen fascinerar mig. Och alla jag berättat det här för idag har bara börjar skrika om hur idiotisk han är.
Under mina tre år i kassan på Ica har jag träffat alla möjliga sorters människor och jag har lärt mig så otroligt mycket. Jag har fått tjuriga gubbar att börja säga "Ha en bra dag" åt mig innan de lämnar kassan, och jag har fått alkisar att förlora skammen i sin blick när de handlar sitt 6-pack öl av mig (de har till och med börjat skämta om sina alkoholvanor). Jag har lärt mig kommunicera med döva människor och personer som inte kan svenska. Och som jag nämnt tidigare har jag sett nyfödda bebisar bli tre år gamla.
Det här kommer jag ta med mig till Sundsvall, och resten av mitt liv. Och presenten från Smugglarkungen ska jag definitivt spara, och det ska påminna mig om att människor alltid har någonting inom sig som går att nå, bara man släpper ner sin egen falska mur.