anna bäckman

Idag kom det in en mycket speciell person på Ica när jag satt i kassan på förmiddagen. En äldre man med lite halvlångt hår kammat bakåt över huvudet, lång rock, kryckor och otroligt mycket ilska i kroppen. Jag tror att alla i Eskilstuna vet vem jag pratar om. Precis, ingen mindre än Smugglarkungen. Och när jag fick syn på honom fick jag direkt panik och förväntade mig trubbel, men hade ack så fel.

Efter bara några sekunders klagomål och hånande skratt åt mina kassörska-svar (jag kan verkligen irritera mig på hur jävla trevlig jag låter ibland i kassan) förändrade han situationen genom att berätta något. Jag citerar honom nu så bra jag minns det: "Här kommer Smugglarkungen med krossad fot och ska dela ut mat till hemlösa och så kommer det ungdomar och kör över mina kryckor och frågar hur jag nu ska kunna fortsätta gå." Och helt plötsligt fick jag en stor klump i magen, och fick bara fram en kort mening om att det finns så mycket elaka människor.

Då förvandlades jag till mig själv helt plötsligt. Fast jag satt i kassan med min töntiga röst bara några sekunder tidigare så blev jag nu bara Anna som tog mig tid att lyssna på Smugglarkungen. Och ni ska bara veta, alla Eskilstunabor, hur smart jag tror att den här gubben är egentligen - under all ilska. Alla artighetsfraser jag fick ur mig avfärdade han med ett hånflin, eftersom han såg igenom dem direkt. Och jag kunde inte annat än känna mig som ett falskt jävla as för att jag inte bara kunde prata med honom istället för att hålla med honom.

Hela historien slutade med att den mest hatfyllda människan i Eskilstuna gav mig en liten present (ett vykort på Kloster kyrka i Eskilstuna) och sa till mig att jag skulle ha en bra dag, eftersom jag var en rar och söt tjej. Och när jag såg honom gå ut genom dörrarna satt jag helt stilla och bara stirrade ut i luften med tårarna nära för att jag inte riktigt fattat vad som hänt. Det kändes som att jag fått en så sjukt konstig kontakt med en person jag tidigare föraktat något så enormt. Nu fascinerar han mig. Smugglarkungen fascinerar mig. Och alla jag berättat det här för idag har bara börjar skrika om hur idiotisk han är.

Under mina tre år i kassan på Ica har jag träffat alla möjliga sorters människor och jag har lärt mig så otroligt mycket. Jag har fått tjuriga gubbar att börja säga "Ha en bra dag" åt mig innan de lämnar kassan, och jag har fått alkisar att förlora skammen i sin blick när de handlar sitt 6-pack öl av mig (de har till och med börjat skämta om sina alkoholvanor). Jag har lärt mig kommunicera med döva människor och personer som inte kan svenska. Och som jag nämnt tidigare har jag sett nyfödda bebisar bli tre år gamla.

Det här kommer jag ta med mig till Sundsvall, och resten av mitt liv. Och presenten från Smugglarkungen ska jag definitivt spara, och det ska påminna mig om att människor alltid har någonting inom sig som går att nå, bara man släpper ner sin egen falska mur.