sorry seems to be the hardest word

I hela mitt liv har jag varit i behov av mycket lugn och ro och tid för mig själv. Tid att göra ingenting. När jag var liten hände det ofta att jag stängde in mig på mitt rum och låg i sängen och bara lyssnade på musik, eller satt på golvet och lekte med mitt lego helt ensam. Det var så jag trivdes bäst.

Så är jag fortfarande, även om jag samtidigt är i stort behov av att umgås med folk och komma ut och göra saker. Men de senaste veckorna har varit proppfulla med jobb, fester och andra saker som gjort att jag glömt bort det jag behöver mest. Pauser.

De senaste dagarna har saknaden av pauserna tagit ut sin ilska och jag har haft värre jobbångest än någonsin. Och vad jag än gjort så har jag alltid längtat hem till ensamheten, och allt annat har fått mig att nästan gråta. Idag var det vänner till mig som påpekade att jag aldrig är med och till en början gjorde jag det man alltid gör - försvarade mig och blev nästan arg för att de inte förstod att jag ville vara för mig själv.

Men sen förstod jag ju varför de reagerat. Istället för att säga ifrån direkt när planerna kommer upp, så har jag glatt varit med och diskuterat för att sedan dra mig ur i sista sekund när de redan räknat med att jag ska vara med. Och först nu inser jag att jag faktiskt varit en sjukt dålig kompis. Och jag vet ju att hade jag sagt som det var direkt, att jag behöver lite tid för mig själv nu, så hade de ju förstått.

Så nu vill jag be om en stor, fet ursäkt till alla som upplevt att jag varit tråkig och dum de senaste dagarna, för jag inser nu att jag varit det. Och så hoppas jag att den roliga utgången i går kanske kan fylla ut tomrummet som blivit.

Jag vill verkligen inte vara en dålig vän. Därför är jag väldigt glad över att ni tog upp det här med mig också tjejer, så jag fick lära mig lite hyfs. Haha. Och dessutom är det ju ännu ett tecken på att ni verkligen bryr er om mig och vill ha med mig på saker. Annars skulle ni ju bara tycka att det är skönt att jag bangar.

Men nu ska jag sova, för imorgon jobbar jag 7-19 och tänker inte gå omkring där och må sämre än nödvändigt. Sen ska jag ha en Anna-fredag och vänta på att sällskapssjukan kommer tillbaka.

Så, igen - förlåt förlåt förlåt.

I told myself it's best that I forget you

The tears I cry for you could fill an ocean, but you don't care how many tears I cry.
And though you only lead me on and hurt me I couldn't bring myself to say goodbye.

Cause everybody's somebody's fool. Everybody's somebody's plaything.
And there are no exceptions to the rule. Yes, everybody's somebody's fool.

she smiled that same old smile

Jag har aldrig varit någon riktig träningsmänniska, det vet alla om. Jag är otroligt lat. Men ibland blir även jag träningssugen, vilket jag är nu, och jag är så sjukt trött på min förkylning som aldrig ger sig. Så vare sig jag är frisk eller inte när jag är ledig på torsdag så tänker jag träna. Bara så ni vet. Så det så.

Satt för övrigt i kassan idag och dansade med benen samtidigt som jag sjöng tyst i mitt huvud: "... just when I thought I was really okay, I saw Linda yesterday! My heart went up - down, like a merry-go-round and round..." Jag älskar verkligen musik från 50- och 60-talet, så nu bjuder jag er på världen bästa spelningslista!

Ta mig diiiit <3 

she lives on disillusion road

Varför är människor så himla pinsamma för?


What is love but the strangest of feelings? A sin you swallow for the rest of your life?
You've been looking for someone to believe in, to love you, until your eyes run dry.
How do you love with fate full of rust? How do you turn what the savage take?
You've been looking for someone you can trust, who will love you, again and again.


den här världen kan ingen ta ifrån oss

Idag när jag satt och väntade på att nattbussen skulle gå med min vän Josefin såg jag ett riktigt praktexemplar av kompisar som inte är riktiga kompisar. I alla fall inte i mina ögon. Och i den stunden så förstod jag hur jävla bra mina kompisar är.

Man har många ytliga kompisar, som man kanske bara hejar på ibland på stan och pratar lite om vädret med. Sen har man de där vännerna som är lite närmare. Ni vet de där som alltid svarar när man ringer, och som aldrig lämnar en ensam när man absolut inte borde vara ensam. De som ser på en när man mår bra eller dåligt utan att man behöver säga något och de som alltid skulle ställa upp för en vad som än händer. De som alltid finns där, och inte är ens kompis i någon månad för att sen skita i en i flera månader och sen komma tillbaka som om allt är som vanligt.

Jag vet att jag har många tjejkompisar och många killkompisar, som alltid skulle ta hand om mig om jag skulle råka illa ut efter ett krogbesök. Vare sig jag däckat eller blivit nedslagen. Vänner som skulle göra allt för att hjälpa mig oavsett om de själva är packade eller nedslagna. För jag skulle göra samma sak för dem.

Kärlek till miljoner.

when you have no light to guide you

Jag ääälskar verkligen högklackade skor och hela min garderob är full av dem. Men jag har aldrig riktigt lärt mig att gå snyggt i dem, vilket jag egentligen inte brytt mig om eftersom jag ändå inte kan gå speciellt bra de gånger jag har de på fötterna...

Men ändå har jag ofta försökt gå snyggt i dem hemma. Övat framför spegeln och gått fram och tillbaka i källaren i timmar för att lära mig gå avslappnat, även utan alkohol. Men det har aldrig gått. Jag har aldrig förtstått hur fan man ska göra!?

Men nu kollade jag på Oprah Winfrey i bara några minuter och kom in i programmet precis när de hade en Catwalk-instruktör där som skulle lära publiken hur man gick i klackskor. Jag lyssnade, och provade, och fan vad bra det gick. Nu kan jag både "getta low" och gå i högklackat. När ska vi ut tjejer?


I'm pickin' up good vibrations

Nu har jag hittat ännu en utbildnig som skulle passa mig bra, vilket såklart ökar mina chanser att få börja plugga i höst som jag tänkt. Men problemet är bara att det här programmet är så jääävla långt hemifrån.

Först tänkte jag ju Sundsvall: 39 mil.
Sen dök det upp ett alternatvi i Kalmar: 35 mil.
Och nu hittade jag ett program i Piteå: 87 mil.

Det här kommer ju sluta i katastrof.


will we say we've had our fun?

Satt precis och läste min vän Tims blogg, och kan inte låta bli att skriva ett motinlägg tills hans "kärlekstips". Har redan kastat bajs på honom på msn, men känner att jag måste få se i fall det är någon som håller med mig?

Det jag reagerade på var att han skrev att alla tjejer är ormar som tar varje chans de har till att svika sina pojkvänner. När jag pratade med honom på msn så sa han att han även fått medhåll från tjejkompisar som läst inlägget vilket betyder, i hans ögon, att det är helt sant. "Jag skrev bara ren fakta."

Men Tim! Tråkigt att du träffat sånna idioter till tjejer att du fått den här bilden, men jag vill bara poängtera att människor i allmänhet kan vara sånna här svin, både killar och tjejer, men låååångt ifrån alla. Bland mig och mina tjejkompisar finns det i alla fall moral som gör att om vi verkligen tycker om någon så anser vi att trohet och tillit är otroligt viktigt. Om vi dessutom är tillsammans med någon som vi är kär i så är tanken på att vara med någon annan väldigt långt borta, så som att såra den vi tycker om.

Så ja, tjejer kan vara så hemska som Tim beskriver dem. Och det kan även killar.

Men tjejer kan även vara de underbaraste flickvännerna, och vännerna, du någonsin träffat. Och det kan även killar. Så ta inte Tims råd och ta för givet att alla tjejer är ute efter att såra och svika. Då kommer svartsjukan förstöra förhållandet, istället för hennes av dig påhittade dåliga beteende!


låt kärleken slå rot

Alla hjärtans dag har alltid varit något som varit underbart för den som har pojkvän eller flickvän, och en dödstråkig dag för den som är singel. Jag vet inte hur många gånger jag känt mig ensam den 14 februari, och hatat dagen.

Men igår kväll satt jag i mitt kök med tre av mina bästa tjejkompisar och åt god mat och drack många glas vin. Vi skrattade, pratade, grät och spelade spel tills sent in på natten då vi stupade i min säng och somnade som stockar. Och när vi vaknade i morse dukade vi fram en supergod frukost med baguetter och massa frukt och fortsatte prata och skratta vidare från igår.

Jag har haft en perfekt Alla hjärtans morgon tillsammans med mina älskade vänner, och inte känt mig ett dugg ensam. Att folk är med sina pojkvänner/flickvänner idag ser jag bara som något roligt för dem men inte något jag saknar. För jag har också fått känna kärlek idag.


I wanna catch your wave

När vi var i Magaluf så tog jag och 5 av de bästa brudarna en roadtrip runt Mallorca och upptäckte hur vacker ön faktiskt är (man vet inte om det när man bor på bargatan i Magaluf...). Men faaaaaaan vad vi hade roligt under den bilturen tjejer! Haha, det var så otroligt flummigt i den där minibussen när BusMoa likt Långben styrde oss "lugnt och säkert" fram på det smala vägarna. Hittade bilder därifrån på facebook och sitter och fnittrar för mig själv. Titta och njut, säger jag bara.


Något spännande åt det hållet?
Rebecca?!


Jag tyckte bergen såg ut som laxfiléer.
Det tyckte ingen annan...


Tummen upp för självutlösare!


PUSSPUSSPUSS <3


Stina fick en geting i maten, HAHAHAHA, BÄSTA.
Restaurangägaren bad oss vara tysta för att vi störde.


Jag bakom bilen och Johanna i bilen. Nash?
Våran underbara likbil.


Framme vid målet, och flummet var på topp!


Trodde seriöst att de skulle ramla ner för berget här.
Vi skrattade så vi inte kunde stå upp.


Saknar er stenhårt <3


i think about you in the summertime

Satt och pratade med Rebecca på msn igår och drömde om sena kvällar på djurgårn med en flaska vitt och vattenpipa. Längtar så sjukt efter sommaren och vet att den kommer bli bra.

Först Paris med mamma, och igår satt vi och planerade vad vi skulle ha för väskor. Kom fram till att mamma skulle få vara tönten med ryggsäck för matsäck och sånt, medan min snygga väska endast räcker till en vattenflaska och en banan. Inte ett äpple. Och kanske någon karta och en kamera eller så.

Sen pratade jag med pappa idag om att åka till vårt älskade Danmark en vecka vilket ska bli heeelt underbart. Det är som att åka till ett andra hem varje gång vi åker av båten i Fredrikshamn. Och efter det så ska jag nog följa med min låtsaspappa och hans släkt till ett hus på västkusten.

Jag läääääängtar massor.


Jag och mina låtsassystrar i somras!


no one likes a sad face

På senaste tiden har jag ofta påpekat att jag är inne i en av de lyckligaste perioderna i mitt liv just nu, och det är verkligen sant. Jag har helt underbara vänner som gång på gång bevisar hur jävla bäst de är, jag får jobba väldigt mycket (även om jag hade velat vara ledig imorgon kväll, så är jag glad att jag får tider över huvud taget) och idag fick jag mig ett gott skratt åt något som jag för en månad sen låg och grät över.

Imorgon ska Michaela dra upp mig ur sängen för att möta mig på Friskis och jag ska komma igång igen, en gång för alla. Sjukdomar, håll er borta. Och i helgen ska jag tjäna pengar.


jag kände mig så jävla ond

Det börjar alltid med goda intentioner men på vägen förstörs alltid nått.
Jag trodde aldrig att jag skulle vara en sån som lämnade, sårade och smet.
Det är en underlig känsla när man börjar hata sig själv,
den smyger sig på, äter sig in, och för varje synd man gör måste man göra en till.

Regn faller på mig och det spelar ingen roll vart jag gömmer mig,
för på något sätt hittar det alltid tillbaks till mig.

Ananas.

men man ser skiten med

När jag och Josefin kollar på film är det alltid samma sak.

Vi ska alltid förutse filmen redan innan den kommit igång. Han kommer bli kär i henne, hon kommer inte flytta, han kommer köpa det där huset och ditt och datt. Vi förstör alltid spänningen direkt liksom, genom att indirekt klaga över hur förutsägbara alla filmer är. Och vi har alltid rätt.

Sen ska vi klaga på hur overkligt allt är. Sucka över att sånt där aldrig händer i verkligheten och att sådär gulliga är inte killar på riktigt. Och i slutänden ska alltid jag lägga in en tjurig kommentar om hur roligt det var att de i filmen blev lyckligt kära i varandra eftersom att jag aldrig blir det.

Men det roligaste av allt, är egentligen att Josefin får säga allt hon säger minst två gånger, eftersom att jag alltid är så inne i filmen att jag inte hör vad hon säger när hon pratar. Tack för en mysig kväll Island!

speak no feeling, no I don't believe you

Mm, whatcha say?
That you only meant well? Well, of course you did.
That it's all for the best? Of course it is.
That it's just what we need? And you decided this?

Sitter just nu och pratar med en ledsen kompis och funderar över hur sjukt många dumma orsaker det finns till att dumpa någon. Dels har vi ju den klassiska: Det är inte dig det är fel på, det är mig. Den finns det ju inte så mycket att säga om egentligen, mer än att den är otroligt pinsam? Det är ju nästan som att säga till någon att man är allergisk mot den, eller något. Jag vet inte. It doesn't make sense to me.

En annan är att Det är fel tillfälle. Något som heter "fel tillfälle" anser jag inte finns överhuvudtaget. Om man träffar någon som man verkligen tycker om så spelar det ingen roll vad som händer runt omkring. Vare sig man har/precis har haft ett förfållande eller om man har mycket på jobbet/i skolan just nu. Om man verkligen är kär i någon så löser man sådana problem, eller man kan i vilket fall som helst visa en person att man vill vara med den trots att man kanske inte har möjlighet att vara med den varje dag. Ihop med det här vill jag smutskasta frasen Jag är inte redo för ett förhållande. Det är man om man är kär i någon.

Sen kan jag tänka mig att det är många som har fått höra Det går inte, du är för bra för mig. Jaha, och vem är det som bestämmer det? Om jag tycker om någon, så är den personen uppenbarligen tillräckligt bra för mig så varför ska jag då behöva höra sånna löjliga bortförklaringar? Om en person som är "för bra för dig" vill vara med dig, så är det väl bara att tacka och ta emot om du är kär i honom/henne. Inte ett dugg svårare än så.

Vill med det här poängtera det jag skrev i ett tidigare inlägg. Antingen är man kär, eller så är man inte det. Vill dock påpeka att ni inte ska läsa det här och tro på mig, för jag snackar egentligen bara skit och jag är lika blåögd när jag blir dumpad vilket man kanske egentligen mår bättre av. Men snälla människor, när ni dumpar någon - Var bara ärlig och säg som det är. För att se igenom en dålig ursäkt är bara jobbigare än att höra sanningen.

Så vill jag avsluta med att säga att Choklad är det godaste jag vet <3