sorry seems to be the hardest word
I hela mitt liv har jag varit i behov av mycket lugn och ro och tid för mig själv. Tid att göra ingenting. När jag var liten hände det ofta att jag stängde in mig på mitt rum och låg i sängen och bara lyssnade på musik, eller satt på golvet och lekte med mitt lego helt ensam. Det var så jag trivdes bäst.
Så är jag fortfarande, även om jag samtidigt är i stort behov av att umgås med folk och komma ut och göra saker. Men de senaste veckorna har varit proppfulla med jobb, fester och andra saker som gjort att jag glömt bort det jag behöver mest. Pauser.
De senaste dagarna har saknaden av pauserna tagit ut sin ilska och jag har haft värre jobbångest än någonsin. Och vad jag än gjort så har jag alltid längtat hem till ensamheten, och allt annat har fått mig att nästan gråta. Idag var det vänner till mig som påpekade att jag aldrig är med och till en början gjorde jag det man alltid gör - försvarade mig och blev nästan arg för att de inte förstod att jag ville vara för mig själv.
Men sen förstod jag ju varför de reagerat. Istället för att säga ifrån direkt när planerna kommer upp, så har jag glatt varit med och diskuterat för att sedan dra mig ur i sista sekund när de redan räknat med att jag ska vara med. Och först nu inser jag att jag faktiskt varit en sjukt dålig kompis. Och jag vet ju att hade jag sagt som det var direkt, att jag behöver lite tid för mig själv nu, så hade de ju förstått.
Så nu vill jag be om en stor, fet ursäkt till alla som upplevt att jag varit tråkig och dum de senaste dagarna, för jag inser nu att jag varit det. Och så hoppas jag att den roliga utgången i går kanske kan fylla ut tomrummet som blivit.
Jag vill verkligen inte vara en dålig vän. Därför är jag väldigt glad över att ni tog upp det här med mig också tjejer, så jag fick lära mig lite hyfs. Haha. Och dessutom är det ju ännu ett tecken på att ni verkligen bryr er om mig och vill ha med mig på saker. Annars skulle ni ju bara tycka att det är skönt att jag bangar.
Men nu ska jag sova, för imorgon jobbar jag 7-19 och tänker inte gå omkring där och må sämre än nödvändigt. Sen ska jag ha en Anna-fredag och vänta på att sällskapssjukan kommer tillbaka.
Så, igen - förlåt förlåt förlåt.
Så är jag fortfarande, även om jag samtidigt är i stort behov av att umgås med folk och komma ut och göra saker. Men de senaste veckorna har varit proppfulla med jobb, fester och andra saker som gjort att jag glömt bort det jag behöver mest. Pauser.
De senaste dagarna har saknaden av pauserna tagit ut sin ilska och jag har haft värre jobbångest än någonsin. Och vad jag än gjort så har jag alltid längtat hem till ensamheten, och allt annat har fått mig att nästan gråta. Idag var det vänner till mig som påpekade att jag aldrig är med och till en början gjorde jag det man alltid gör - försvarade mig och blev nästan arg för att de inte förstod att jag ville vara för mig själv.
Men sen förstod jag ju varför de reagerat. Istället för att säga ifrån direkt när planerna kommer upp, så har jag glatt varit med och diskuterat för att sedan dra mig ur i sista sekund när de redan räknat med att jag ska vara med. Och först nu inser jag att jag faktiskt varit en sjukt dålig kompis. Och jag vet ju att hade jag sagt som det var direkt, att jag behöver lite tid för mig själv nu, så hade de ju förstått.
Så nu vill jag be om en stor, fet ursäkt till alla som upplevt att jag varit tråkig och dum de senaste dagarna, för jag inser nu att jag varit det. Och så hoppas jag att den roliga utgången i går kanske kan fylla ut tomrummet som blivit.
Jag vill verkligen inte vara en dålig vän. Därför är jag väldigt glad över att ni tog upp det här med mig också tjejer, så jag fick lära mig lite hyfs. Haha. Och dessutom är det ju ännu ett tecken på att ni verkligen bryr er om mig och vill ha med mig på saker. Annars skulle ni ju bara tycka att det är skönt att jag bangar.
Men nu ska jag sova, för imorgon jobbar jag 7-19 och tänker inte gå omkring där och må sämre än nödvändigt. Sen ska jag ha en Anna-fredag och vänta på att sällskapssjukan kommer tillbaka.
Så, igen - förlåt förlåt förlåt.
Kommentarer
Postat av: Moa
Annapannasockertopp!
Jag känner igen mig... Och sista veckan i mitt liv har vart kaos! Jag kan inte svara på varför, men jag har behövt tid.. Tid för mig själv.. Tid som jag så ofta behöver, inte så länge vanligt vis, men det behövs alltid lite. Som jag också allit brukar ta. Nu har det vart dåligt med Moa-tid det sista och det är många som drar och sliter i mig.. Det är såklart görskoj! Men jag har behövt tid för mig själv.. Så jag vet precis..
Du är underbar Annapannasockertopp! Glöm inte det, och glöm inte mig:) Stora slängpussar till min sötnos
Trackback