så många broar jag bränt
Okej, nu är det såhär. Jag måste sluta tänka på alla jag förlorat (tänker på inlägget jag skrev tidigare). Ibland måste man bestämma sig för om glaset ska vara halvfullt eller halvtomt. Jag behöver fokusera mer på saker jag har och saker jag har lyckats med. Det finns tusentals människor som är mina vänner för livet vare sig jag träffar dem varje dag, varje vecka eller ens varje år. Vänner som är mina föralltid. Jag måste vara glad för det, istället för ledsen för de övriga. De som sviker.
Tack Håkan, för att du upplyste mig om det på bussen på väg hem från en av dessa eviga vänner, Victor.
Bara så länge det finns stjärnor över oss och bara så länge våra hjärtan klarar av att slå.
you're like a stinky old cheese
Det lustiga är att det inte var något som hände egentligen. Vi blev inte osams, vi bara gled i från varandra. Det kanske bara var dags helt enkelt. Ibland är det ju så. Men efter den här drömmen känner jag återigen hur mycket han betydde för mig och jag önskar verkligen att vi hade så bra kontakt fortfarande. Jag saknar honom.
Och det här gör mig ledsen och arg. Hur kan bra vänskap bara rinna ut i sanden sådär. Självklart finns det ju människor som sviker, och att man därför bryter vänskapen. Men om man bara är nära, väldigt nära. Vad är det då som kan göra att det tar slut? Finns det någon eller något som vill förstöra allt som är bra?
I vilket fall som helst, när jag träffade dig för ett tag sen och du gick fram till mig för att prata så kände jag att det där speciella kanske finns kvar trots allt. Men jag önskar att det inte hade blivit så osynligt som det är nu. Du är så bra.
jag känner hon som alltid har så ont i bröstet
Imorse gick jag omkring och sjöng för mig själv: "It's like I've waited my whole life, for this one night. Baby, there's heartache on the dancefloor.." sen blev jag tyst och tänkte efter.. något blev fel va? Men testa själva liksom:
1. It's like I've waited my whole life, for this one night.
2. There's only one place I've gotta be, with music all over me.
1. It's gonna be me you and the dancefloor.
2. Baby, there's heartache on the dancefloor.
Ganska likt, ellerhur?
oh, where is your heart?
Nu ska mitt rum städas.
så ber hon till gud att ensam kärlek får
När vi väl kommer in så springer vi på alla våra kompisar som vi inte festat med på väldigt länge och att stå och dansa med alla dem gav mig ett lyckorus som räckte genom hela kvällen.
Men nu till det allra största; det ofattbara; det som man aldrig trodde att man skulle vara med om på en krog i Eskilstuna: När klockan slog två och stängningsdags och musiken stängdes av på dansgolvet var det fortfarande fullpackat. Och vi som stod där, svettiga som.. ja, vadå? idrottsmän? Vi började desperat skrika "En gång till! En gång till!" och sjunga på basgången till Seven nation army. Det jag vill komma fram till är att ingen ville lämna Åbryggan och vakterna fick tillslut be oss gå därifrån.
Ja, det var verkligen en av de bästa utekvällarna jag har haft och det var i Eskilstuna. Otippat.
innan du glömmer mig
När jag vaknade i morse dök det upp ett ord i mitt huvud - la redoute (två ord?). Jag kunde inte släppa tanken på att det kunde finnas fina gladiatorskor kvar där så jag satte mig direkt upp i sängen och startade datorn. Och mycket riktigt, det fanns. Både i färg och storlek. Så nu ligger de på OKQ8 om ungefär en vecka och jag kan springa och hämta dem. Jag är löjligt lycklig. Hoppas de passar.
men när alla sviker har jag några nummer kvar
...
Det enda jag har att säga är att jag är så trött på människor. Världen är så berikad på riktiga svin och folk utan respekt. Folk som inte tänker sig för innan de handlar och folk som inte vet om när de ska backa och inte. Det är verkligen helt sjukt att det finns personer som går över gränser som är totalt förbjudna enligt oskrivna regler och att de själva låter det ske. För så jävla enkelt kan det inte ha varit, ni lär ju ha jobbat lite för det?
Jag har inte ens ord för hur lågt ni har sjunkit, eller för hur förbannad jag är. Och jag hoppas att ni båda två mår riktigt jävla dåligt just nu. Önskar jag kunde slå till er. Vissa saker gör man bara inte, så är det.
för människor gör dig illa om de kan
Marian Keyes, min favoritförfattare, skriver alltid i sina böcker om hjärtekrossade tjejer som mår illa och spyr. Jag har alltid tyckt att hon har överdrivit det där med att spy. Det är väl inget som kommer psykiskt? Men jo, Marian, du har så rätt. Jag mår så illa att jag skulle kunna spy flera gånger om dagen. Men jag ska vara stark den här gången, som jag har sagt. Och den här gången ska jag klara det. Jag ska inte spy, och jag ska inte ringa. Absolut inte.
Övningsköra med pappa ska jag däremot göra, vilket förmodligen blir roligt. Saknar pappsi lite.
and I'm gonna get stronger now
Så nu tänkte jag, att eftersom jag har runt 30 läsare om dagen så borde ju i alla fall någon veta var det fortfarande finns kvar snygga gladiatorsandaler i min storlek? Tipsa mig.
goodnight sweetheart, well it's time to go
Folk har länge sagt åt mig att man ibland måste vara lite mer egoistisk än vad man själv tycker är okej. I grunden handlar det ju om att du själv ska få må bra, det måste man prioritera. Ibland kan det sammanfalla med att även andra mår bra men det finns också tillfällen då det krävs att man sårar någon för att man själv ska kunna må bra i längden.
Men om man väljer att gå känns det sjukt jobbigt i början.
this is radio nowhere
När jag skrev det här inlägget så slutade det bara med fyra löjliga, korta stycken. Läs inte om du inte orkar med meningslöshet. Jag ska inte ens läsa det själv.
Jag har på något sätt fått tag i Joel Jonssons spelningslista på spotify, minns inte längre hur, men den är grymt skön! Bra jobbat Joel, jag lyssnar på den hela tiden. (okej, det här var inte fullt så meningslöst)
Idag ska jag övningsköra vilket kommer bli spännande. Det var längesen jag körde bil och jag vet inte riktigt hur bra stämningen i bilen kommer vara. Jag vill flytta hemifrån.
Det börjar nästan gå upp för mig hur det verkligen är nu. Varje gång jag förstår det så gör det ont i magen och jag börjar nästan gråta. Är det så här det ska vara? Päronpung.
Om jag börjar lägga ut dagens outfit och skriva taskiga saker om folk, kommer jag börja tjäna pengar på min blogg då?
really too late to call
Men nej, imorgon är jag ledig och jag ska övningsköra, städa mitt rum och umgås med MaddePadde. Ska försöka ha en bra dag trots att jag inte jobbar, haha. Tacka vet jag söndag, 6.30-16.00. Kommer bli kanon!
Är träningssugen, kanske blir en springtur imorgon också om jag hinner.
maybe we can start a new phace
Men hur ska jag kunna somna? Inte ens den långa promenaden jag tog med Rebecca har gjort mig sovtrött. Det är jobbigt när en sak klistrar sig fast i huvudet så man inte kan sluta tänka på det, då blir man liksom inte trött, och även om man blir det så är det otroligt svårt att somna. Jag vet inte alls hur det är just nu. Kan inte du berätta det för mig?
Godnatt.
I dream of love as time runs through my hand
Ibland känns det bara som att jag har så mycket att skriva och berätta om att jag inte vet vilket jag ska börja med eller hur jag ska formulera det. Idag har jag haft en ganska dålig dag. Eller så var den bra. Antingen var det en dålig dag med några få ljuspunkter, eller så var det en bra dag med några få mörka dalar. Kan inte bestämma mig.
I Marian Keyes böcker är det här en sådan dag som man super sig full på. Helst ska man dricka vin helt ensam i ett kök någonstans i Dublin sent på natten. Då är man en riktig Marian Keyes-karaktär. För mig blev det dock tre knäckermackor och ett glas apelsinjucie, om hon visste om det skulle hon bli besviken. Jag skulle aldrig mer få läsa hennes böcker.
Jobb och utgång imorgon. Sen en ledig dag. Skönt. Puss.
Och Fouad Youcefi, du är så jävla bra.
except for a few small bruises, cuts, and scars, well - I'm fine
Men boken har berört mig på ett annat sätt. Utan att det på något sätt måste ha blivit påverkat av att jag tycker mig känna bokens karaktärer. Boken handlar om något som står högt på min skräcklista. Något utav det obehagligaste jag vet och det jag är mest rädd att råka ut för.
En full man i Visby berättade för mig att kvinnor som har kontroll över sina män brukar kallas för dominor vilket var något nytt för mig. När jag nämnde att jag tyckte att det var läskigare om mannen hade kontroll över kvinnan backade han bakåt och höjde sina händer i en försvarsgest och svarade nickande ett kort: "Absolut." Vi tänkte båda på samma sak och han tycktes tycka att det var lika obehagligt som jag.
Marian Keyes' bok En förtjusande man tar upp kvinnomisshandel och kvinnlig svaghet på ett sätt som fick mig att vilja slå ihop boken flera gånger, men jag stannade troget kvar hos mina vänner för att försäkra mig om att allt inte gick helt åt pipsvängen. Men fyfan vad hon är bra på att skriva, och jag blir inspirerad varje gång jag läser hennes böcker.
Nu blev det här nästan en bokrecension vilket inte var meningen, men jag vill ändå avsluta med att citera vad tidningen Irish Times har skrivit om boken jag precis berättat om. Och om du har läst hela vägen hit, så är du troligtvis inte helt ointresserad..
"Han är förtjusande och ett monster. han drar in dig i sin värld, förför, smickrar dig och får dig att tr att du och endast du kan tillfredställa hans lustar - och han övertygar dig om att han bara uppfyller dina drömmar. Har du någon gång önskat att du fick dansa med djävulen? Marian Keyes beskriver på ett lysande sätt hur detta skulle vara och tro mig, du vill inte uppleva det."
but then, so do you
"Om man inte vet var man ska är det ingen idé att skynda sig. Man vet ändå inte när man kommer fram." Nalle Puh är smartare än man tror och jag känner att jag måste efterleva hans kloka ord lite mer. Jag måste sluta tänka på att jag kan ha barn om fem år och att jag kanske (förhoppningsvis inte..) kommer börja bli gråhårig om tjugo år. Tills jag har en plan tänker jag göra det som faller mig in, det jag vill för stunden. Först blir det bartender utomlands, sen får vi se vad som händer.
Men imorgon åker jag till Gotland i alla fall. Ska blir skönt att vara utan dator ännu en vecka.
don't you blame it on love
Men bakom denna perfekta fasad, denna underbara människa som verkar vara idealet, så döljer sig något helt annat. En person som fått för sig att han ska doppa snoppen på platser man egentligen borde lämna orörda. Och nej, jag pratar inte om något snuskigt, utan bara helt enkelt Måns Tillman som har hittat meningen med sitt liv.
"Jag ska bada naken i fontäner i alla huvudstäder i Europa!"
Här har ni honom, Mr Fundiver!
1. http://www.youtube.com/watch?v=0xSaADU9jOc&feature=channel
2. http://www.youtube.com/watch?v=wGGmGXG0MbE&feature=channel
my past is mine to keep
Det är jobbigt när man hittar egenskaper hos sig själv som man inte tycker om. Oftast blir det så att man döljer dem för sig själv och försöker glömma bort dem, vilket brukar gå ganska bra. Något som jag däremot märkt är att det är desto svårare att dölja de egenskaperna för andra, även om man kan vara ganska bra på att prata bort dem och försvara dem.
Ibland måste man bara erkänna att man agerar fel även om man helst vill låtsas som att man alltid gör rätt. Och när man hittar de där dåliga egenskaperna så är det bäst att man möter dem och gör något åt dem istället för att låtsas som att man inte har dem.
Jag har otroligt lätt för att överreagera och tycka att personer behandlar mig fel. I vissa fall vet jag att jag faktiskt borde göra mig av med personen för att den faktiskt inte är bra för mig, men i fler fall blir jag av med vänner för att jag tar för givet att de vill mig illa. Det är lätt för mig att sitta och skylla på tidigare idioter som har gjort att jag blir så orolig så lätt, men det jag aldrig tänkt på att det är upp till mig att se till att det försvinner. People don't always leave, och jag måste lära mig att inte alltid skylla mina svagheter på andra. Då förlorar jag vänner. Vilket jag tror att jag precis gjort.
Jag hoppas att du läser det här. Förlåt. Du var inte skyldig mig någonting.
Maria Mena säger: "I will no longer apologize for your former lovers' mistakes."
Och det ska bli mitt motto i framtiden.
and pride isn't something that this is about
Jag har på senare år kallat mig för en riktig badkruka. Och jag satt nyss och funderade på vad ordet badkruka egentligen innebär. Är det något som verkligen definierar Anna Bäckman på stranden eller vid poolen? Enligt susning.nu är detta förklaringen:
Badkruka kallas en fegis som sällan vågar sig ut i vattnet. I synnerhet inte om det är kallt. Badkrukor brukar kunna badramsan "ett, tu, tre, på det 4:e skall det ske, på det 5:e gäller det på det 6:e smäller det", dock utan att det smäller det minsta i vattenytan. Nej badkrukan sänker sig sakta och försiktig för att plågas så länge som möjligt, för att sedan snabbt rusa upp från badet. I bästa fall tages max tre snabba simtag på så grunt vatten som möjligt. Det värsta en badkruka vet, är andra baddare som stänker och plaskar.
Jag vill efter att ha läst detta inte kalla mig själv för badkruka längre. Anledningen till att jag varit dålig på att bada är för att jag helt enkelt inte tycker att det är speciellt roligt och inte alls för att jag är skraj för temperaturen. De gånger jag badar är det endast för att svalka mig eller, som förra veckan, för att tvätta mig ren. Jag är alltså ingen badkruka. Det var ju skönt att veta.