anna bäckman

Inatt drömde jag en dröm om en gammal vän till mig. En väldigt nära vän, och det var inte speciellt längesen vi var så nära kompisar, ungefär två år sedan. Vi umgicks flera gånger i veckan och visste i princip allt om varandra. Jag brukade rymma hem till honom när det var jobbigt hemma och jag visste att jag alltid var välkommen. Idag pratar vi inte med varandra.

Det lustiga är att det inte var något som hände egentligen. Vi blev inte osams, vi bara gled i från varandra. Det kanske bara var dags helt enkelt. Ibland är det ju så. Men efter den här drömmen känner jag återigen hur mycket han betydde för mig och jag önskar verkligen att vi hade så bra kontakt fortfarande. Jag saknar honom.

Och det här gör mig ledsen och arg. Hur kan bra vänskap bara rinna ut i sanden sådär. Självklart finns det ju människor som sviker, och att man därför bryter vänskapen. Men om man bara är nära, väldigt nära. Vad är det då som kan göra att det tar slut? Finns det någon eller något som vill förstöra allt som är bra?

I vilket fall som helst, när jag träffade dig för ett tag sen och du gick fram till mig för att prata så kände jag att det där speciella kanske finns kvar trots allt. Men jag önskar att det inte hade blivit så osynligt som det är nu. Du är så bra.