anna bäckman

Idag har varit en bra dag. En mycket bra dag. Det var längesen jag kände mig så här glad om jag ska vara ärlig. Jag är så upprymd med lycka, hopp och förväntan och jag tror verkligen på det här. Vill bara ställa mig bredvid Jonas på ett berg och skrika tills jag dör.

Och det spelar ingen roll att jag funderar på att plugga i Sundsvall nästa höst, för om ett år har vi redan ett hus i USA, ett i Spanien och ett i Australien. Nej, men utan att överdriva så tycker jag att det här är hur roligt som helst oavsett hur länge det varar. Och jag kommer njuta av varje sekund som jag får sjunga tillsammans med dig. BAJSKORV.

Var precis inne på gamla hederliga bilddagboken för att retas med buppjonte och såg på köpet att en tjej född 1997 varit inne på min sida: "Haha, ofta 97:or har bilddagbok...".

Sedan slog det mig att en tjej född 1997 är 12 år. Helt sinnessjukt! Hur fort får tiden gå?

Och min allra längsta vän Helena bor i hus! I HUS. Fattar ingenting.

Jag har aldrig tidigare reagerat på samma sätt i en situation som den igår. Det känns som att det var en av de bästa stunderna i mitt liv, om jag får vara lite dramatisk. Det var som om.. nej jag kan inte ens beskriva med ord. Om jag vill sjunga med dig? Snälla, rara, du - du behöver verkligen inte övertala mig. YES!

Hittade en bild på mig och Mickis från i fredags, tagen av fotografen inne på Harrys. "Mejb, vi saknar dig!"

Sitter och förfestar med Michaela och ska försöka skriva det här inlägget så bra som möjligt. Ikväll ska vi ha grymt roligt. Vi ska glömma alla bekymmer och dansa tills våra rumpor ramlar av (och tills vi har så ont i fötterna att vi måste ringa efter taxi). TONIGHT'S GONNA BE A GOOD NIGHT!

Här har ni oss ikväll (och på Harrys)

Jag minns den 11 mars 2006, när jag gick i nian. Jag och Sara satt i en bil på väg till Skara nervösa som aldrig förr. Bilresan ner kommer jag inte ihåg så mycket. Pratade vi med varandra? Eller var vi tysta och fokuserade? Övade vi på texter eller lyssnade vi på helt andra låtar för att slappna av?

Mitt antagningsprov till Music and Production i nian är luddigt fram och tillbaka. Jag minns inte exakt hur de andra såg ut, jag minns knappt hur lärarna såg ut. Jag har en liten bild av hur skolan och lokalerna såg ut men jag har svårt att minnas hur dagen såg ut för mig. Ibland glömmer jag till och med bort vilka låtar jag sjöng.

Men en sak jag aldrig kommer glömma från den dagen är när jag hade sjungit klart mina låtar och skulle lämna rummet, och en av lärarna sa (jag minns inte vem av dem): "Du är en jätteduktig sångerska."

Någon dag ska det vara min tur.

Sitter här med Lasse Lindh i högtalarna och känner mig lycklig. Fy tusan vad bra han är. Det går inte att beskriva hur mycket jag älskar hans musik. Det känns nästan som att vara kär när jag sjunger med i hans låtar. Helt otroligt, sjukt, jävla underbart. Typ som att äta tacos. (Bupp)

Och idag har jag ännu en gång kommit på hur roligt det är att umgås med tjejer. Jag har alltid haft så mycket killkompisar att jag liksom inte haft så mycket tid för många tjejkompisar. Men nu brudar har ni tagit över och är en klar majoritet i min vänskapskrets, och ni är oslagbara. Fyfan vad roligt jag har med er.

Sen vill jag bara avsluta med att säga MEJB³. Nu kör vi!

Jag gjorde rätt. Jag gjorde rätt. Jag gjorde rätt. Jag gjorde rätt. Jag gjorde rätt. Jag gjorde rätt. Jag gjorde rätt. Jag gjorde rätt. Jag gjorde rätt. Jag gjorde rätt. Jag gjorde rätt. Jag gjorde rätt. Jag gjorde rätt. Jag gjorde rätt. Jag gjorde rätt. Jag gjorde rätt. Jag gjorde rätt. Jag gjorde rätt. Jag gjorde rätt. Jag gjorde rätt. Jag gjorde rätt. Jag gjorde rätt. Jag gjorde rätt. Jag gjorde rätt. Jag gjorde rätt. Jag gjorde rätt. Jag gjorde rätt. Jag gjorde rätt. Jag gjorde rätt. Jag gjorde rätt. Jag gjorde rätt. Jag gjorde rätt. Jag gjorde rätt. Jag gjorde rätt. Jag gjorde rätt. Jag gjorde rätt. Jag gjorde rätt. Jag gjorde rätt. Jag gjorde rätt. Jag gjorde rätt. Jag gjorde rätt. Jag gjorde rätt. Jag gjorde rätt. Jag gjorde rätt. Jag gjorde rätt. Jag gjorde rätt. Jag gjorde rätt. Jag gjorde rätt. Jag gjorde rätt. Jag gjorde rätt. Jag gjorde rätt.

Lördag 10/7-04 kl.22.35
Nu är jag hemma, jag blev jättebra kompis med en som heter Emma. Men nu kommer vi inte kunna prata med varandra på två veckor!! Saknar henne så j-a mycket! (L)

Utdrag ur min dagbok precis efter att jag varit på Åby Ridläger i Norrköping. Kommer ihåg hur mycket vi skrattade den veckan, och att vi pratade i telefonen direkt när vi kom hem och kollade på himlen för att se om vi såg samma stjärnor. På något konstigt jävla vis har vi hållt ihop sen dess, i över fem år, trots att vi knappt har kunnat träffas. Men de få gånger vi har gjort det så har det bara känts naturligt och roligt.

Så Emma, du är en helt otrolig människa, och jag längtar till den 18 december då vi ska gå på Peter Jöbacks julkonsert tillsammans. Kommer bli lalalaa... bajs? Nej, men jag vet att vi kommer ha grymt roligt!


Söta EmmaPemma!

And it's amazing, with the look in your eyes like you could save me,
but you won't even try. And then you tell me again how everything will be alright.

And if I told you that I'm sorry, would you tell me that you were wrong?
Or would you hold me down forever if I came to you for answers?

And I saw pictures in my head, and I swear I saw you opening up again.
Cause I would be heavenly if, baby, you'd just rescue me now.


Matt Nathanson - I saw
Kan vara en av de bästa låtarna jag vet.
Texten får mig att förstå hur jag inte vill ha det.

Hade en grymt bra dag i Stockholm med Madde. Hade inte kunnat spendera en deppdag bättre än vad jag gjort. Det var nog den bästa shoppingen jag har gjort tror jag, plus att jag hade väldigt roligt.

Sen hann jag inte vara hemma mer än en timme innan Mickis och Becca knackade på dörren med mjukiskläder och när Madde kommit öppnade vi en flaska rött och satt och läste min gamla dagbok för att jag skulle förstå att jag har haft det mycket värre än nu. Det finns inget bättre än tjejer. Ni har fan varit bäst idag. Ni är helt otroliga.

Och nu sitter jag här, med säkert vin så det räcker till i alla fall tre glas, och jag är alldeles ensam. Jag tror fan att jag ska dricka upp det, känns enormt vuxet och bra. Så gör alltid alla olyckliga kvinnor i Marian Keyes böcker, så varför kan inte jag?

Igår var jag på bio, the remake av Fame, och hade väldigt höga förväntningar. Dels för att jag älskar musikaler, men även för att jag inte sett orginalfilmen och hoppades få en möjlighet att se den nu. Men jag måste säga att jag blev besviken. Filmen hoppade fram väldigt snabbt och man hann liksom inte lära känna de olika personerna. Man blev inte riktigt meddragen. Nej, det är inte en film jag rekommenderar folk att se.

Dessutom satt jag bara och mådde dåligt för att jag inte fick gå på Music and Production och stå på scenen jag också. L sa åt mig på vägen hem att jag skulle söka Idol om jag nu verkligen ville sjunga och stå på scenen och allting. Men grejen är att jag är inte ute efter att stå på en scen inför flera miljoner tittare och sedan bli bortglömd. Jag vill utvecklas på en skola och lära mig saker, ha lektioner och läxor. Ser lika mycket fram emot de sakerna som att stå på en scen med en mikrofon och få applåder. Och sen räcker det med att mitt framträdande (konsert, musikal, whatever..) är inför skolans elever och deras föräldrar. Bara jag får göra det.

Och det är hemskt att vara 18 år och säga att det är för sent.

Pratade med mina Magaluf-brudar på skype. Otroligt roligt att höra deras röster igen! Och Moa kom upp med en mycket bra planering för festkvällen här i E-tuna om några helger. Haha. Ni är så himla bra tjejer!

När jag satte mig på bussen på väg hem från Idoltittandet hos Michaela tänkte jag på allt jag skulle skriva i bloggen när jag kom hem. Det började med de jobbiga killarna på bussen igår, de störande kunderna på Ica och sen ramlade det bara på med negativa saker jag varit med om på senaste tiden. Så slog det mig att jag alltid bara skriver om saker som irriterar mig för att jag tror att det är det enda sättet att framföra åsikter på.

Men vad tusan, varför kan jag inte bara berätta om de saker som faktiskt gjort mig lycklig de senaste dagarna istället? Kan ta den här kvällen som exempel, när vi satt i Michaelas tv-soffa tillsammans med hennes föräldrar och skrattade i flera timmar. Det är verkligen helt underbart att känna sig så välkommen hemma hos en kompis familj och känna att man börjar ha saker gemensamt med vuxna människor. Att man börjar komma ikapp på något vis.

Och en annan sak som har gjort mig glad idag är lappen som satt på mitt skåp när jag kom till jobbet. Där kommer jag, inklampandes med lock för örat och trötta muskler och är inte alls sugen på att jobba. Så har Angelica skrivit en söt lapp till mig om vad jag ska göra och avslutat med en stor jävla "=)", och det gjorde mig nästan löjligt lycklig.

Sen träffade jag min gamla skåpkompis på bussen hem och kunde fokusera på hur trevlig han är, istället för att stirra mig blind på alla jobbiga, töntiga idioter som satt runt omkring mig. Och sms:et jag fick från L tidigare var inte så märkvärdigt egentligen, men åh vad glad jag blev. Det var precis vad jag behövde idag.

Så nu gör vi så här: Hej jag heter Anna, och jag är ingen bitterfitta.