men man ser skiten med

När jag och Josefin kollar på film är det alltid samma sak.

Vi ska alltid förutse filmen redan innan den kommit igång. Han kommer bli kär i henne, hon kommer inte flytta, han kommer köpa det där huset och ditt och datt. Vi förstör alltid spänningen direkt liksom, genom att indirekt klaga över hur förutsägbara alla filmer är. Och vi har alltid rätt.

Sen ska vi klaga på hur overkligt allt är. Sucka över att sånt där aldrig händer i verkligheten och att sådär gulliga är inte killar på riktigt. Och i slutänden ska alltid jag lägga in en tjurig kommentar om hur roligt det var att de i filmen blev lyckligt kära i varandra eftersom att jag aldrig blir det.

Men det roligaste av allt, är egentligen att Josefin får säga allt hon säger minst två gånger, eftersom att jag alltid är så inne i filmen att jag inte hör vad hon säger när hon pratar. Tack för en mysig kväll Island!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback