Jag vill vara som du, om det är okej?
I hela mitt liv har jag trott att jag varit stark och oberoende, en tjej som aldrig bryr mig om vad andra tycker. Just den grejen tror jag är något som vi började prata om på lågstadiet, eller kanske mellanstadiet. Det var inne att säga att man hade sina egna åsikter och att göra som man vill även om andra tyckte att det var konstigt, töntigt eller fel.
Jag minns en gång när jag gick i sexan och hoppade hage med tre av mina tjejkompisar. Då kom den där tjejen fram, ni vet den tjejen som sminkar sig redan i trean, bär stringtrosor i fyran och endast har små tyglappar som kläder i femman? Hon kom fram, och påpekade att det var barnsligt att hoppa hage när man faktiskt var stor och gick i sexan. Direkt kläckte vi ur oss; "Vi gör det vi vill, och bryr oss inte om vad du tycker. Vi försöker i alla fall inte vara vuxna!"
Det kändes bra att säga så, jag var nöjd med svaret, men nu i efterhand, sex år senare (är det inte mer än så?!) när jag ser tillbaka på händelsen så vet jag att jag innerst inne ville vara som henne. Jag ville sminka mig i trean, bära stringtrosor i fyran och endast ha små tyglappar som kläder i femman. Och det faktum att hon kallade mig barnslig fick mig att känna mig dum, men normen att man inte skulle bry sig om vad andra tyckte var invand.
Sanningen är den att jag bryr mig. Jag bryr mig som fan. Tycker du att jag har fula kläder så byter jag ut dem, tycker du att jag har ful frisyr så har jag den aldrig mer. Jag är livrädd för att gå på stan med killkompisar för att folk kanske kan tro att de är mina pojkvänner och jag har fördomar om folk. Massvis med fördomar.
Jag vet inte om jag tror på att det finns helt fördomsfria människor, men jag vet att det finns vissa som är damn close. Jag önskar att jag var en sån som aldrig brydde mig om vad någon annan tyckte, någon som alltid gjorde det mitt hjärta sa åt mig. Någon som kunde umgås med precis vem som helst bara för att den hade någon personlighet som jag tycker om. Jag beundrar sånna människor. De är starka och självständiga. De kan klara massor.
Men jag är inte sån. Jag bryr mig, och det kommer nog straffa mig någon gång.
Jag minns en gång när jag gick i sexan och hoppade hage med tre av mina tjejkompisar. Då kom den där tjejen fram, ni vet den tjejen som sminkar sig redan i trean, bär stringtrosor i fyran och endast har små tyglappar som kläder i femman? Hon kom fram, och påpekade att det var barnsligt att hoppa hage när man faktiskt var stor och gick i sexan. Direkt kläckte vi ur oss; "Vi gör det vi vill, och bryr oss inte om vad du tycker. Vi försöker i alla fall inte vara vuxna!"
Det kändes bra att säga så, jag var nöjd med svaret, men nu i efterhand, sex år senare (är det inte mer än så?!) när jag ser tillbaka på händelsen så vet jag att jag innerst inne ville vara som henne. Jag ville sminka mig i trean, bära stringtrosor i fyran och endast ha små tyglappar som kläder i femman. Och det faktum att hon kallade mig barnslig fick mig att känna mig dum, men normen att man inte skulle bry sig om vad andra tyckte var invand.
Sanningen är den att jag bryr mig. Jag bryr mig som fan. Tycker du att jag har fula kläder så byter jag ut dem, tycker du att jag har ful frisyr så har jag den aldrig mer. Jag är livrädd för att gå på stan med killkompisar för att folk kanske kan tro att de är mina pojkvänner och jag har fördomar om folk. Massvis med fördomar.
Jag vet inte om jag tror på att det finns helt fördomsfria människor, men jag vet att det finns vissa som är damn close. Jag önskar att jag var en sån som aldrig brydde mig om vad någon annan tyckte, någon som alltid gjorde det mitt hjärta sa åt mig. Någon som kunde umgås med precis vem som helst bara för att den hade någon personlighet som jag tycker om. Jag beundrar sånna människor. De är starka och självständiga. De kan klara massor.
Men jag är inte sån. Jag bryr mig, och det kommer nog straffa mig någon gång.
Kommentarer
Postat av: Hanna
Vet du vad anna, du försöker i alla fall och är medveten om det. Det är något som inte kan, och aldrig kommer att lära sig heller. Se sina brister! Du kan ju ändra på dig, för att du är medveten.
Trackback