bleeding, but none of us leaving
Att packa för att flytta till Sundsvall var svårt. Vad skulle jag ha med mig, och vad skulle jag köpa nytt? Vad skulle jag komma att sakna om jag glömde det och vilket skulle ställas undan i förrådet efter bara någon dag? Men det var roligt och spännande att inte riktigt veta hur det skulle se ut och hur det skulle kännas i min egna lägenhet. Och bra blev det ju, tillslut.
Men att nu börja packa ner i banankartongerna igen för att lämna Sundsvall känns konstigt. Det är dock mycket lättare eftersom jag inte behöver fundera så mycket - allt ska ju ner nu. Det enda som är svårt är att veta i vilken ordning jag ska packa ner saker. Vad klarar jag mig utan i en vecka till och vad kan lika gärna bli inslaget i tidningspapper på en gång?
När man väl börjar går det lättare. En sak efter en annan går ner och två kartonger är redan fulla. Det enda som inte går ner är personen som ligger i min säng och sover vilket gör lite ont i magen. Nu ska jag börja packa ner de kläder jag inte kommer behöva.