anna bäckman

Mår illa och känner mig orolig i kroppen idag. Det är min vanliga reaktion på förändringar och krav som jag själv har skapat. När den här dagen är slut ska jag ha packat ner allt som möjligtvis går att packa ner samtidigt som jag ska hinna umgås med så många av mina Sundsvallare som det bara går. Jag kommer sakna dem, och vissa av dem mer än andra. Förhoppningsvis kan jag komma upp hit och hälsa på så snabbt som möjligt.

Just nu längtar jag bara tills jag sitter i bilen med pappa på lördag och är på väg hem. Då har jag några timmar på mig då jag inte behöver göra något viktigt över huvud taget, förutom hålla mig vaken. Och med en latte ska nog inte det vara så svårt. Att åka bil med pappa brukar i allmänhet vara enormt avslappnande av någon anledning. Kanske för att vi klarar av att sitta tysta och bara titta ut genom fönstret.