Vi gör det

Idag har jag jobbat på ICA igen, för första gången på tre veckor. Jobbet får mig att sakna skolan ännu mer.

Det kom iallafall en kille som jag la märke till direkt när han gick in genom dörrarna. Han var lång, bredaxlad och använde kläder som såg ut som alla andras. Men något var annorlunda, något gjorde honom vacker.

Efter ett tag på kom jag på att det var hans hår. Det var långt, inte hårdrocks-långt, utan bara "jag-har-inte-klippt-mig-på-länge"-långt, och det hängde ner i vågor längs hans ansikte. Det var så orört, men så fint.

Han köpte hårvax, och jag såg framför mig hur han skulle dra sitt långa hår bakåt, och förstöra allting.
Samma sak gör vi tjejer när vi smetar in ansiktet i smink, även fast alla pojkvänner eller kompisar säger att vi itne behöver, att man är finare innan man har på allt det där som kroppen inte är van vid. Och så plattar alla håret, tuperar och sprayar upp det tills det ligger sådär perfekt som man vill ha det. Som alla andras.

Varför är man aldrig själv nöjd med det naturliga, även fast alla andra säger att man är vacker som man är?
Vill man se annorlunda ut, kanske det är bäst att bara se ut som sig själv.

Jag kommer sminka mig och fixa håret imorgon också.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback