Baileys
Ibland är det konstigt hur det bara kan ploppa fram. Hur man helt plötsligt bara kan känna att man längtar så sjukt efter någon så man nästan kan känna den precis intill sig. Man känner lukten, andetagen.
Baileys, jag kommer ihåg hur din päls känns under mina händer, hur din mule känns mot min hals och din man mellan mina fingrar. Jag känner fortfarande hur du puttar på mig, och hör hur du tuggar i dig ditt hö medan jag sitter på huk bredvid dig och bara pratar, pratar om ingenting, och ändå lyssnar du. Jag kommer alltid minnas hur mycket vi har bråkat och hur mycket vi har busat. Och hur du alltid har reagerat när jag varit hos dig. Jag kommer alltid vara hos dig, och du hos mig. Jag älskar dig, lika mycket som du älskar päron och pepparkakor. Du är bäst.
Om du kan, så kom tillbaka. Om inte, vänta på mig. Vi kommer ses igen.
Baileys, jag kommer ihåg hur din päls känns under mina händer, hur din mule känns mot min hals och din man mellan mina fingrar. Jag känner fortfarande hur du puttar på mig, och hör hur du tuggar i dig ditt hö medan jag sitter på huk bredvid dig och bara pratar, pratar om ingenting, och ändå lyssnar du. Jag kommer alltid minnas hur mycket vi har bråkat och hur mycket vi har busat. Och hur du alltid har reagerat när jag varit hos dig. Jag kommer alltid vara hos dig, och du hos mig. Jag älskar dig, lika mycket som du älskar päron och pepparkakor. Du är bäst.
Om du kan, så kom tillbaka. Om inte, vänta på mig. Vi kommer ses igen.
Kommentarer
Trackback