Hur var det, egentligen?
När man fått höra från olika håll hur en person är, så är det lätt att man håller fast vid det oavsett vad som händer och vilken uppfattning man själv får. Man utgår från att personen är på just det sättet som alla säger även fast man själv märker på många olika sätt att det inte stämmer. Oftast upptäcker man att de fel som personen påståtts ha gjort är misstag som vilken person som helst skulle hade kunnat göra, även man själv, men trots detta håller man ändå fast vid det som säger att personen är dålig eftersom man är rädd för att vara allt för naiv och blåögd. Även fast man tänker på att det kanske finns subjektiva och vinklade anledningar till att baktalarna säger som de gör, så tror man ändå på dem, för att skydda sig själv mot något som kanske kan såra en.
Jag har läst källkritik i Historia B i ett halvår, och jag fick MVG. Varför kan jag inte källkritisera negativa åsikter om personer som jag tycker om, och trivs med? Varför är det så svårt att bilda en egen uppfattning, och våga chansa?
Och varför måste folk alltid varna, så man utgår från att det kommer gå käpprätt åt helvette redan från början?
Jag har läst källkritik i Historia B i ett halvår, och jag fick MVG. Varför kan jag inte källkritisera negativa åsikter om personer som jag tycker om, och trivs med? Varför är det så svårt att bilda en egen uppfattning, och våga chansa?
Och varför måste folk alltid varna, så man utgår från att det kommer gå käpprätt åt helvette redan från början?
Kommentarer
Trackback