I had a feeling I could be someone
If I should stay, I would only be in your way
so I'll go, but I know I will think of you every step of the way
Ju mer jag tänker på det, desto mer hatar jag att ha skilda föräldrar.
Jag bryr mig om att de inte är gifta längre, det är väl upp till dem liksom. De är inte osams och de träffas och kan bestämma saker tillsammans.Jag tycker inte illa om att min pappa bor några mil utanför stan, och jag trivs jättebra hos båda mina föräldrar. Jag tycker inte heller illa om min "låtsaspappa", eller mina "låtsassyskon" som har kommit att betyda massor för mig. De är min familj nu, och jag vill inte bli av med dem.
Däremot, är det jobbigt att varannan söndag packa ner allt jag äger i två väskor och två stora blå ikea-kassar för att sätta mig i en bil och en halvtimme senare packa upp allting. För gör jag inte det direkt när jag kommer fram, då är jag slö och har stökigt på mitt rum. Väskorna får inte heller stå i hallen mer än 2 min, då blir det krig.
Jag hatar att komma på att jag glömt något hos den ena och behöva samla kraft i en halvtimme för att orka ta en diskussion om hur jobbigt kontra nödvändigt det är att åka och hämta den glömda saken. Jag hatar också att behöva packa ner en helgs kläder och andra prylar för att bo hos min mamma en helg när jag egentligen bor hos min pappa, då det är svårt att ta sig in till stan och göra något pga dålig bussförbindelse.
Det går heller inte att bestämma att jag bara ska bo på ett ställe i fortsättningen, eftersom jag älskar båda mina föräldrar och aldrig skulle kunna välja att bo hos endast en av dem. Vem skulle jag välja bort? Vem skulle jag välja att inte träffa? Och det hjälper inte att de säger att jag inte ska ta hänsyn till dem, för även om de säger det så blir de sura så fort något krånglar med flyttningar osv. vilket ger mig dåligt samvete till tusen. Detta även fast det är de som har satt mig i den situationen jag är idag, det är deras "fel".
Varannan söndag för mig, innebär flytt. I övrigt gör jag ingenting de dagarna, för att inte krångla till det för mig själv eller mina föräldrar. Jag mår oftast dåligt hela dagen, och är tjurig och grinig mot allt och alla. Förlåt mig.
Idag har jag precis packat väskorna, för imorgon ska jag åka till mamma igen. Och när jag packat upp väskorna där, då ska det packas ner i dem igen, eftersom jag ska åka på Peace&Love. Ska blir roligt att packa till festivalen i och för sig, men det hade räckt med bara den packningen.
Men, jag klarar mig. Och nästa vecka ska bli jättekul, det har jag bestämt. Sova i tält och grejer.
so I'll go, but I know I will think of you every step of the way
Ju mer jag tänker på det, desto mer hatar jag att ha skilda föräldrar.
Jag bryr mig om att de inte är gifta längre, det är väl upp till dem liksom. De är inte osams och de träffas och kan bestämma saker tillsammans.Jag tycker inte illa om att min pappa bor några mil utanför stan, och jag trivs jättebra hos båda mina föräldrar. Jag tycker inte heller illa om min "låtsaspappa", eller mina "låtsassyskon" som har kommit att betyda massor för mig. De är min familj nu, och jag vill inte bli av med dem.
Däremot, är det jobbigt att varannan söndag packa ner allt jag äger i två väskor och två stora blå ikea-kassar för att sätta mig i en bil och en halvtimme senare packa upp allting. För gör jag inte det direkt när jag kommer fram, då är jag slö och har stökigt på mitt rum. Väskorna får inte heller stå i hallen mer än 2 min, då blir det krig.
Jag hatar att komma på att jag glömt något hos den ena och behöva samla kraft i en halvtimme för att orka ta en diskussion om hur jobbigt kontra nödvändigt det är att åka och hämta den glömda saken. Jag hatar också att behöva packa ner en helgs kläder och andra prylar för att bo hos min mamma en helg när jag egentligen bor hos min pappa, då det är svårt att ta sig in till stan och göra något pga dålig bussförbindelse.
Det går heller inte att bestämma att jag bara ska bo på ett ställe i fortsättningen, eftersom jag älskar båda mina föräldrar och aldrig skulle kunna välja att bo hos endast en av dem. Vem skulle jag välja bort? Vem skulle jag välja att inte träffa? Och det hjälper inte att de säger att jag inte ska ta hänsyn till dem, för även om de säger det så blir de sura så fort något krånglar med flyttningar osv. vilket ger mig dåligt samvete till tusen. Detta även fast det är de som har satt mig i den situationen jag är idag, det är deras "fel".
Varannan söndag för mig, innebär flytt. I övrigt gör jag ingenting de dagarna, för att inte krångla till det för mig själv eller mina föräldrar. Jag mår oftast dåligt hela dagen, och är tjurig och grinig mot allt och alla. Förlåt mig.
Idag har jag precis packat väskorna, för imorgon ska jag åka till mamma igen. Och när jag packat upp väskorna där, då ska det packas ner i dem igen, eftersom jag ska åka på Peace&Love. Ska blir roligt att packa till festivalen i och för sig, men det hade räckt med bara den packningen.
Men, jag klarar mig. Och nästa vecka ska bli jättekul, det har jag bestämt. Sova i tält och grejer.
Kommentarer
Postat av: Hanna
Usch vad jag känner igen mig, hoppas du får roligt nu!
Trackback