Peace&love
Det här har nog varit den jobbigaste, smutsigaste, kallaste, krångligaste, segaste, äckligaste, tröttaste men bästa veckan på länge. Det kan även ha varit en av de bästa i mitt liv. Jag har upptäckt att tält inte är riktigt min grej och jag är inte gjord för att dricka alkohol flera dagar i rad, och min hals tål inte sprit och konserter i stora mängder. Men det har helt klart varit värt allt besvär!
- Jag stod längst fram på Lasse Lindh, efter att ha skrikit mig till tårar på en ordningsvakt, och Lasse skrev sin autograf på mina tights - på låret.
- Jag stod nästan längst fram på Jason Mraz, hade en person framför mig och en närgången kille i ryggen och kunde inte röra mig åt något håll om inte alla andra gjorde det. Men så grymt det var!
- Jag stod tio meter från scenen på Håkan Hellström och skrek sönder min redan sönderskrikna röst.
- Jag har sett Petter, halva Snook, Manu Chao, Mando Diao, In Flames, Billie the vision and The dancers, Looptroop, Christian Kjellvander, Adam Tensta och Kapten Röd. Glömde jag något?
- Jag har träffat underbara människor från Uppsala, Täby, Sala, Göteborg, Sundsvall, Rättvik, Borlänge, Boxholm, Tranås, Lindesberg och.. ja, you name it! Saknar er.
Det har som sagt varit en helt underbar vecka full av bajamajor, trängsel, superhjälptar, bus, musik, kompisar, halsont, fylla, kyla, smärta, skratt, lycka, gråt och mat. Och jag har gjort av med sjukt mycket pengar. Bilder kommer komma upp på bilddagboken, på sötnosen Gustafs beställning.
Jag tror att alla på som var på festivalen håller med mig när jag summerar veckan som;
- Kanonkul! Fyra av fem toasters!