anna bäckman

Jag vet ett berg dit jag brukade gå
det är så vackert där, nästan som en tavla
nästan som en tavla över rätt och fel
för man ser gårdakvarnar, men man ser skiten med

Imorgon är jag ledig. Eller nej, jag har samhällskunskap 13.30, och vi ska göra nutidsorientering. Så jag väljer att ligga hemma och sola och förbereda mig inför historiaprovet nästa vecka.

Nästa vecka tar 89:orna studenten. Jag är så glad för deras skull, och ser verkligen fram emot att se deras lyckliga leenden uppe på flaken och känna att det är mina kompisar, att jag kan och får vara lycklig med dem.
Men sen då? Jag är så rädd för att förlora alla, när jag inte längre kan känna mig trygg med att möta dem i framgången eller i matkön på lunchen. De som jag nu har regelbunden kontakt med genom skolan kommer kanske inte ha tid eller möjlighet att träffas när de flyttar, jobbar eller pluggar hela dagarna.

Men jag antar att det är så det blir, och att det blir så för alla. Nästa år är det jag som tar studenten och "försvinner" från alla, det är väl livets gång eller något i den stilen.

Snart är det dags för en obligatorisk säkerhetsutbildning på jobbet, yess. Hoppas jag får lön!