anna bäckman

Jag vet att citatet är långt, men om du har tid och ork att läsa, svara mig då;
Är det här kärlek?

"Jag ska inte säga att Magnus inget vet om kvinnor, för det gör han. Jag har träffat få andra män som har en sådan instinktiv känsla för hur man gör en kvinna lycklig, hur man får en annan människa att växa. Magnus har alltid lyssnat till mina ändlösa, ofta meningslösa, klagomål, och sedan lett mot mig, vilket har smittat så att även jag är tvungen att medge:
- Det är vansinnigt, är det inte?
- En smula.
- Vansinnigt.
- Jo.
Han förnekar mig inte, det finns inget nedlåtande i hans sätt. Det är inte så att han skrattar åt mig. Det är bara det att han får mig att skratta åt mig själv. Han säger att det var vad han lärde sig i Zambia en gång. Han har fått mig att se mig själv utifrån, fått mig att hejda mig själv innan det är för sent och i stället för att känna mig hotad har jag känt mig befriad. Vi har skrattat fasan ur våra liv. Det är vad vi gjorde i så många år. Vi har gjort varandra till bättre människor - det är även jag, jag är en lika stor del av detta -, det må låta banalt. Med honom är jag, har jag varit, det bästa jag rimligen kan vara. Under tio års tid har jag varit lycklig och jag har lämnat vårt hem i Amsterdam var morgon, jag har gått till universitetet och läst, eller haft föreläsningar i Groningen, och slutligen, efter många års arbete, har jag doktorerat. Med Magnus har jag haft en riktning, ett mål. Mitt privata liv har erbjudit mig ett sådant lugn att jag mer eller mindre aldrig har behövt ägna min lediga tid åt att spekulera om han ska lämna mig, om vi älskar varandra nog. Jag har vetat, han har vetat. Det har varit det finaste jag ägt, min största stolthet. Vi har levat i något så storartat som förvissning: Vi föråder inte varandra."

/Barbara Voors, ur "Syster min"