anna bäckman

Jag vet att min blogg har handlat väldigt mycket om mig själv, eller rättare sagt saker som jag kommit underfund med om mig själv. Men saken är den att jag lär känna mig själv mer och mer för varje dag som går och genom att skriva ner det här, där folk kan läsa det, så känns det lättare att hantera mina dåliga egenskaper samtidigt som jag kan vara stolt över mina bra.

Till exempel älskar jag att berätta för folk att jag aldrig har rökt en cigarett i hela mitt liv, dock har jag nog aldrig skrivit om det i bloggen. Just den grejen är något som jag är enormt stolt över och jag vill helt enkelt skryta om det. Samtidigt så skäms jag över att jag är svag, aldrig nöjd och lat. Vilket jag skrivit om här tror jag.

Idag är jag irriterad på mig för att jag är så feg och aldrig vågar ta ett kliv fram till någon. När jag var liten frågade jag aldrig chans på någon. Eller jo, jag minns att det fanns en kille som jag frågade chans på några gånger, men då visste jag alltid att han skulle säga nej så då var det inte lika nervöst. När jag blev lite äldre så satt jag alltid och bet på naglarna innan jag vågade skriva till han eller hon på lunarstorm och fråga om msn.

Och nu sitter jag här och skriver ett meddelande på facebook som jag raderar innan jag skickar det. Jag är en jävla mespropp, och jag borde verkligen inte bry mig med tanke på att jag åker bort på obestämd tid om tre veckor. Skärpning mig själv, jag måste ta mod till mig och våga tro på att människor inte alltid säger nej!

Fast, alla vet ju att jag inte kommer skicka det där meddelandet. Suck.