anna bäckman

Jag tror aldrig att jag har hatat Alla hjärtans-dag så mycket som det här året. De senaste veckorna har jag blivit enormt påmind om att alla mina närmsta tjejkompisar har pojkvänner och att jag därför skulle få tillbringa dagen helt själv. Igår ringde min jobbarkompis och frågade om jag kunde jobba åt henne, och eftersom hon säkert hade viktigare saker att göra på Alla hjärtans-dag än vad jag hade så gick jag med på det.

Jag trodde att det skulle kännas bättre att vara på jobbet och ha något för mig istället för att sitta hemma och känna hur ensam jag var. Men det blev bara tvärtom. Jag kände mig snarare mer ensam för att jag just inte hade något bättre för mig än att sitta i kassan på ICA och skära mig under naglar (fyfan vad ont det gjorde). Dessutom blev jag ständigt påmind om dagen i och med alla gulliga par som kom in och köpte mysfaktorprylar, såsom glass, filmer, geléhjärtan och liknande. Och alla som kom in ensamma och köpte blommor och choklad och mjukisdjur. Men det värsta var att jag ändå inte kände längtan efter förhållande. Inte idag. Jag är bra kluven.

Men den här veckan med italienarna har varit grym. Anna Banana. Saknar alla!