ingen tog mig riktigt över, nej

När jag lyssnar på Håkan Hellströms Gårdakvarnar och skit får jag tokiga återblickar över mitt senaste sommarlov, och främst av Peace&Love. Jag hoppas verkligen på att det blir en repris i år igen, skulle vara jättekul. Och även om den här terminen kommer bestå av massor av roliga saker så är sommaren efterlängtad. Då allt är över.

Igår innan jag skulle sova så kollade jag på Stomp the Yard, eftersom det är så sjuuuukt snygga killar i den (som inte har dåliga hårdagar.. haha), och kom på mig själv med att hoppas på att Chris Browns roll skulle överleva, vilket jag alltid gör när jag ser den filmen. Varje gång jag tittar på den så tror jag liksom att det ska finnas en chans att han som håller i pistolen ska missa, eller att Chris ska hinna resa på sig och flytta sig. Eller att han helt enkelt bara ska överleva.

Varför är man så dum för? Jag menar, varje gång jag kollar på Lejonkungen så hoppas jag att Mufasa ska överleva, och varje gång jag kollar på Dirty Dancing 2 så hoppas jag att Katie och Javier ska hinna dansa klart finalen innan hans bror tar fram pistolen. Men jag vet ju varje gång att det inte är så, filmer förändras inte. Det kanske är just det som gör dem så bra.

Stomp the Yard är iallafall en grym film, tröttnar aldrig på att se den. Och grattis till kronprinsessan som har förlovat sig! Blev nästan lite sentimental när jag och mamma kollade på deras tal på tv idag, även fast vi fick se det typ fyra gånger. Det är trist att vara sjuk..

MUMS!!!!!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback