anna bäckman

Det är sista terminen nu. Om bara några månader tar jag studenten tillsammans med min klass, SPSP, som trots allt som tjafsats om kommer bli en saknad grupp människor i sommar. Vet att jag kommer tappa kontakten med många. Tidigare gav det mig enormt mycket ångest eftersom jag inte ens visste vad jag skulle göra sen. Att jobba på Ica känns bara så enormt fel. Jag kan inte se mig själv som en kassörska eller brödansvarig (haha) och bara tanken på att jag ska jobba där tre gånger den här veckan ger mig magkatarr.

Men efter att jag varit i London och på Playa del Inglés väcktes tankar och funderingar om framtiden. Det faktum att jag kommit närmare min låtsassyster Rebecca gör också att det förenklar vissa saker som skulle kunna gå att genomföra. Dessutom har jag ett gäng tjejkompisar som har stora förväntningar på framtiden vilket inspirerar mig. När Madde satt mitt emot mig och berättade om sin festfixar-utbildning i Australien lyste det om henne, och jag hoppas verkligen att Hanna vågar söka till designutbildningen i Florens. Tjejer - vi kan!

Bara för att jag inte vet vad jag vill jobba som när jag är 40 och har barn och hund, så betyder det inte att jag inte har möjligheter nu. Jag behöver inte jobba på Ica tills jag vet vad jag vill. Jag kan göra vad som helst. Och det ska jag. Nu ser jag fram emot studenten mer än någonsin!