anna bäckman

Idag när jag stod i duschen så tänkte jag på att det var första gången på länge som jag inte var stressad när jag duschade. Det brukar alltid vara så att jag ska iväg på fest, eller duschar innan skolan eller innan jag ska träffa någon. Det brukar liksom alltid hända något efteråt så att jag måste skynda mig.

Men idag hade jag varit ute och sprungit och kände att jag verkligen kunde ta det lugnt. Visst har jag lite kvar att packa, men det var ändå inget som var begränsat till någon tid. Jag skulle inte med någon buss eller hinna till jobbet. Jag hade inget planerat efteråt.

Så hände det. Det som absolut inte får hända. Det som man fasar för varje gång man sätter sin fot i duschkabinen och man är lika naiv varje gång. Så som jag var idag. Jag tänkte för mig själv att det kommer inte hända idag. Men någon kom och knäppte till mig på näsan. När jag skulle börja skölja ur balsamet ur mitt långa, tjocka hår flög en obehaglig känsla genom kroppen när jag upptäckt vad som höll på att hända. Varmvattnet var slut.

Men jag hänger inte läpp - imorgon är det ju festival!