anna bäckman

Jag har inte skrivit något om min student än, för jag har helt enkelt inte riktigt vetat om vad jag ska skriva. Att skriva att dagen var underbar räcker inte, att säga att jag var lycklig räcker inte och att säga att jag hade roligt räcker inte heller. Det är nu jag förstår vad ordet obeskrivligt faktiskt innebär.

Regnet var inget som störde oss studenter, jag kan inte ens minnas att jag frös under hela flakresan. Det jag minns är att jag skrek, sjöng, dansade och drack alkohol. Och att jag tyckte om alla, till och med SMID. På studentfesten på Blå, när Dennis kramade om mig och skrek "We made it", ville jag aldrig släppa taget om honom.

Jag klarade det. Jag har tagit studenten, fyfan vad jag är bra.

På morgonen var det till och med fint väder

Flaket var roligast