anna bäckman

När jag valde att skriva en bok som projektarbete så var det för att se om jag kunde klara av det. Om jag kunde hålla i storyn i en hel bok och inte bara i små noveller som jag tidigare bara skrivit. Det visade sig ganska snabbt att jag inte skulle klara av det, eftersom jag direkt tappade motivationen och tröttnade på min egen berättelse.

Men nu när jag tvingat mig själv att skriva nästa hälften av boken är jag verkligen på gång. Jag har en enorm iver att skriva mer och få boken klar, och jag är inte längre säker på att det är just för att få det överstökat. Kan det verkligen vara så att jag vill få boken klar för att jag faktiskt är taggad på min egen story? Helt ärligt, så känns det faktiskt nästan som om jag själv läser en bok som jag tycker är bra, men nu får jag hela tiden själv bestämma vad som ska hända. Det är ju helt perfekt.

Och till råga på allt så har jag nästan börjat trivas på jobbet. Det är helt sjukt. Och även om jag idag trodde att det skulle den värsta dagen någonsin i skolan, så visade det sig bara några minuter senare att den blev en utav de bästa. Och sen ska jag ju faktiskt till min vän MickePickePäronPung i Stockholm på påsklovet. Ja, Jason Mraz - "Lala lalalalala life is wonderful".

Fast ändå, jag fasar för din hemkomst.