<3
Jag höll precis ett "festtal" på svenskalektionen, som handlade om min morfar. Jag vet inte om jag är extra sentimental idag pga det som har hänt den här veckan, men oavsett vad det beror på så hade jag svårt att hålla tårarna tillbaka när jag berättade om honom.
I och med det förstår jag hur mycket vissa personer betyder för mig, personer som jag ofta bara tar för givet. Min morfar är verkligen en underbar människa och jag säger det till honom alldeles för sällan. Och precis som jag avslutade mitt tal för några minuter sedan: Du är inte min biologiska morfar, men du är min riktiga morfar.
Nu ska jag ner på stan och köpa bikini, och ikväll ska vi fira ännu en 20-åring - Danne. Jag är inte överdrivet peppad för det, men jag orkar inte sitta hemma och deppa. Jag tror inte att du hade velat det eftersom du ändå inte kan ligga i mitt knä och kurra, haha. Jag tänker på dig, och jag tänker på min pappa.
I och med det förstår jag hur mycket vissa personer betyder för mig, personer som jag ofta bara tar för givet. Min morfar är verkligen en underbar människa och jag säger det till honom alldeles för sällan. Och precis som jag avslutade mitt tal för några minuter sedan: Du är inte min biologiska morfar, men du är min riktiga morfar.
Nu ska jag ner på stan och köpa bikini, och ikväll ska vi fira ännu en 20-åring - Danne. Jag är inte överdrivet peppad för det, men jag orkar inte sitta hemma och deppa. Jag tror inte att du hade velat det eftersom du ändå inte kan ligga i mitt knä och kurra, haha. Jag tänker på dig, och jag tänker på min pappa.
Kommentarer
Trackback