och det är förbjudet
Återigen: det är otroligt lite tid kvar tills jag tar studenten. Den dagen som man har längtat till i hela sitt liv, men egentligen aldrig varit beredd på. Jag är fortfarande inte beredd. Det känns som att allt bara är en dröm. Vadå, är det min tur nu? Nyss var det ju tio år kvar?!
I vilket fall som helst så märker jag mer och mer hur mycket jag kommer sakna att gå till skolan, slinka in på SPSP:s område, bli irriterad på alla som skriker och ramla in i klassrummet och se Philip flina, David blinka med ena ögat och Gabbys röst säga: "Det är bra, själv?". Jag kommer sakna Joels väska som alltid ligger längst fram i klassrummet, eller någonstans inne på området och är i vägen, och ljudet som kommer från Stoffe när han har spasmer i benet. Jag kommer sakna att Idres alltid avbryter läraren med roliga kommentarer och Musses och Milans argumentationer. Helins skratt kommer eka i mitt huvud i resten av mitt liv, samma som Shangas; "Det räcker, orka diskutera ens?!" Haha.
Med andra ord, trots allt så tycker jag mycket bra om min klass och vi är nära varandra på ett eller annat sätt. Men i helgen ska några av oss fira med studentkryssningen som varit planerad så länge. Och jag ska för övrigt dela hytt med min ex-bästis Sara, vilket kommer bli enormt roligt! Muskeltå?
haha, vad gulligt skrivet. man kommer faktiskt sakna allt det där! :)
hej, fin blogg du har:)