those were the days my friend

Sara berättade att hon hade hittat dikten vi skrev till vår favoritlärare när vi slutade nian, och nu såg jag att hon hade lagt upp den på sin blogg. Var tvungen att kopiera den. Usch vilken underbar lärare han är, och vad mycket han har gett mig. Det är helt sjukt hur mycket människor kan påverka och förbättra en. Tack för det, Lennart "Pettson" Abrahamsson!

Den första frågan du ställde till oss var,
vad är kunskap och hur har ni fått det ni har?
Vi suckade då åt den fråga vi fått,
men nu har vi äntligen efter tre år förstått.

Fnullebullord och Herbert har fått oss att försöka,
att få våra hjärnors tankar att öka.

Hugo och Lelle har hjälp oss på färden,
och de måste nästan vara snyggast i världen.

Ditt flin är gigantiskt då,
vi frågar dig vilket betyg vi ska få.
Våra diskussioner brukar oftas vara heta,
men det är också då vi om dina lifserfarenheter får veta.

Vi bråkar om allt mellan mosaik och kor,
men tystnar tvärt då vi hör dina träskor.
Frågorna vi fått får vara så hemska de vill vara,
åren med dig har iallafall varit oslagbara.

Bästa, bästa, bästa Pettson. Erkänn att han är lik?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback