anna bäckman

Att umgås med vissa människor tar på krafterna. Sånna människor som man inte känner sig uppskattad av. Egentligen känner man sig lite ivägen, och man måste nästan jaga personen för att inte bli helt bortglömt. Man känner sig dålig. Och ändå blir man medbjuden, ibland. Är det att utnyttja? I vilket fall som helst: det är finito med det nu.

Det finns faktiskt människor som ringer mig, som vill att jag ska följa med och som pratar med mig när vi ses. Det är de människorna som jag från och med nu kommer lägga ner energi på, det är er jag kommer umgås med. Så om ni inte tycker om mig, låt mig vara istället.