it's like I wrote every note with my own fingers

Idag är det fredag och hela Sverige jublar över att helgen är här. Själv sitter jag och suckar, som vanligt. Vadå helg? Har det inte varit det hela veckan? Mina vardagar är så rastlösa att jag spyr och eftersom helgerna är mina enda fasta tider så finns det ingen övergång för mig. Jag är ledig jämt, förutom varannan helg. Jag saknar måndagtillfredag-sysselsättningen som man hade när man gick i skolan. Jag har liksom ingen ledighet att se fram emot längre.

Men jag har andra saker att se fram emot. Framförallt tror jag att ikväll kommer bli en otroligt mysig kväll, och sen längtar jag något enormt till 18 december då jag ska umgås med underbara Emma flera dagar i rad och lyssna på underbara Peter Jöback. Och i vår har jag ju faktiskt något att pyssla med, lite historia, lite musik och lite högskoleprov, och efter det bär det förhoppningsvis iväg mot Sundsvall på hösten.

Och just nu känns allt faktiskt väldigt bra, förutom att jag är en rastlös fattiglapp.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback