jag vet inte hur det började, men det började långsamt
En röst utan ansikte frågade mig om det hade hänt något, och efter många tysta sekunder hörde jag mig själv svara att jag inte visste fast jag egentligen bara ville skrika: "Om du bara visste hur mycket och lite som har hänt..". Jag visste inte att jag skulle känna mig så mycket lättare av att bara höra någon fråga mig hur jag mår utan att använda de uppenbara orden och höra någon jag inte känner önska mig ett gott nytt år och mena det ända utifrån lilltån. Telefonsamtalet fick mig att känna att det är okej. Det är faktiskt okej.
Nu ska jag fira nyår på fredag med alla de bästa, men för mig börjar det om på tisdag. Då ska jag ge mig själv en ny chans och låta mig själv uppleva alla de där nya möjligheterna som alla pratar om. Den här gången ska jag också se det, och förstå det, och tro på det. Nu jävlar.