anna bäckman

Det är lustigt hur snabbt livet kan vända. Den här hösten har varit så snurrig för mig att jag kommer på mig själv med att hoppa över stora delar av den när jag pratar om hur den varit. Saker som faktiskt påverkar hur mitt liv ser ut idag utelämnar jag när jag berättar om vad som händer i mitt liv. Det är för krångligt, för jobbigt och för känsligt. För känslosamt svängigt har det varit, på många plan.

Jag har många gånger försökt övertala mig att jag kan, att jag har möjligheter och att jag borde vara tacksam. Men ibland måste man låta sig själv ramla tillbaka till att det faktiskt inte är så bra och ta tag i det istället för att låtsas som att det inte finns. Många saker den här hösten har fått mig att lära känna mig själv och fått mig att inse vad jag vill ha och inte vill ha i min omgivning. Jag vet inte om jag kan säga att jag blivit starkare, men jag har nog blivit någon annan. Eller så har jag blivit mig mer lik själv.

När jag kom hem trodde jag att det inte skulle finnas några tider till mig på Ica, men nu har jag jobbat mycket igen de senaste dagarna och jag har svårt att sätta ord på hur det får mig att må. Att höra från kunder att de saknat mig, och tycker det är skönt att ha mig tillbaka får mig att känna att jag inte skulle kunna ha ett bättre jobb. Även fast jag inte vet vad de heter så är de nog några av de bästa människorna jag vet och de ger mig enormt mycket energi.

Om några veckor flyttar jag hemifrån, på riktigt.