så vi fortsätter, fortsätter fortsätta
Den fruktade dagen efter, då man vaknar i hopp om att man ska orka resa sig upp men upptäcker så fort man försöker att varken huvudet eller magen följer med. När man tänker efter och försöker analysera kvällen innan och minnas allt man sagt och gjort och känner hur magen knyter sig när man minns det där, och det där. Oro och ångest kryper längs väggarna innanför huden och man ångrar att man över huvud taget tog beslutet att åka in till stan och ta sig in på det där dansgolvet.
Men så finns den där dagen efter som blir helt perfekt. När man faktiskt orkar sätta sig upp i sängen och känna att det enda man har ont i är fötterna som tagit sig fram i alldeles för höga skor några timmar tidigare. När man har bilder i huvudet av människor som bryr sig om en och som skrattar tillsammans med en på dansgolvet. Och när den där enda personen på platsen som man inte tycker om går förbi men sticket i hjärtat försvinner lika snabbt som det kommer. Man är helt enkelt endast omringad av personer som alltid tycker om och förlåter. När man inte kan komma på något från gårdagen som man ångrar och vill radera.
Och så plingar det till i mobilen och man ser att man har fått sms från två av de bästa som man i huvudsak tillbringade kvällen tillsammans med som undrar om man tycker kvällen var lika lyckad som de tyckte och om man mår lika bra idag som de gör, och man med ett leende på läpparna kan tacka för att det var så roligt och mena det till hundra procent. Nästa gång telefonen plingar så är det en tredje vän som undrar om hon får komma förbi med två latte från statoil och äta lunch hemma hos mig och när hon kliver in genom dörren så fylls hela huset av skratt och en berättelse om kvällen innan för att hon ska hänga med i svängarna.
När huset sedan är tomt igen och man tappar upp ett bad för att upptäcka att man inte längre kan lika raklång i badkaret och att alla kroppsdelar heller inte kan vara under vattnet samtidigt. När man fascinerat tittar på hur vattenytan blir alldeles för hög egentligen men att det inte spelar någon roll för det finns ingen som kan klaga på att det rinner över, men att till sin förskräckelse se hur den snabbt sjunker när man reser sig upp för att stänga av vattnet. Att inse att man blivit äldre, större och förmodligen inte ett dugg visare, men att det inte spelar någon roll just nu.
Att sen stänga ögonen till den musik som man älskat sen man var liten och som får en att känna lukten av den plats man älskar mest i hela världen. Att upptäcka att fingrarna, med naglarna som man vågat måla ljusblåa dagen innan, spelar piano på låren eftersom man kan alla melodier utantill utan att man vetat om det. När man ser att det blinkar på datorn men att man inte bryr sig om att undra vem det är som skrivit, och att man innerligt hoppas att den person som precis skickade sms inte ska få för sig att ringa eftersom man glömde sätta mobilen på ljudlös.
Känslan av att för första gången på länge kunna slappna av och faktiskt inte tänka på någonting.
Men så finns den där dagen efter som blir helt perfekt. När man faktiskt orkar sätta sig upp i sängen och känna att det enda man har ont i är fötterna som tagit sig fram i alldeles för höga skor några timmar tidigare. När man har bilder i huvudet av människor som bryr sig om en och som skrattar tillsammans med en på dansgolvet. Och när den där enda personen på platsen som man inte tycker om går förbi men sticket i hjärtat försvinner lika snabbt som det kommer. Man är helt enkelt endast omringad av personer som alltid tycker om och förlåter. När man inte kan komma på något från gårdagen som man ångrar och vill radera.
Och så plingar det till i mobilen och man ser att man har fått sms från två av de bästa som man i huvudsak tillbringade kvällen tillsammans med som undrar om man tycker kvällen var lika lyckad som de tyckte och om man mår lika bra idag som de gör, och man med ett leende på läpparna kan tacka för att det var så roligt och mena det till hundra procent. Nästa gång telefonen plingar så är det en tredje vän som undrar om hon får komma förbi med två latte från statoil och äta lunch hemma hos mig och när hon kliver in genom dörren så fylls hela huset av skratt och en berättelse om kvällen innan för att hon ska hänga med i svängarna.
När huset sedan är tomt igen och man tappar upp ett bad för att upptäcka att man inte längre kan lika raklång i badkaret och att alla kroppsdelar heller inte kan vara under vattnet samtidigt. När man fascinerat tittar på hur vattenytan blir alldeles för hög egentligen men att det inte spelar någon roll för det finns ingen som kan klaga på att det rinner över, men att till sin förskräckelse se hur den snabbt sjunker när man reser sig upp för att stänga av vattnet. Att inse att man blivit äldre, större och förmodligen inte ett dugg visare, men att det inte spelar någon roll just nu.
Att sen stänga ögonen till den musik som man älskat sen man var liten och som får en att känna lukten av den plats man älskar mest i hela världen. Att upptäcka att fingrarna, med naglarna som man vågat måla ljusblåa dagen innan, spelar piano på låren eftersom man kan alla melodier utantill utan att man vetat om det. När man ser att det blinkar på datorn men att man inte bryr sig om att undra vem det är som skrivit, och att man innerligt hoppas att den person som precis skickade sms inte ska få för sig att ringa eftersom man glömde sätta mobilen på ljudlös.
Känslan av att för första gången på länge kunna slappna av och faktiskt inte tänka på någonting.
Kommentarer
Trackback