anna bäckman

Det är svårt att ha killkompisar när man är tjej. Det är alltid någon som lyckas korsa den där gränsen som inte ska korsas när man bara är vänner. Kanske av spänning och känslor, men ibland även för att man saknar en speciell bekräftelse som är enkel att få av någon som man ändå redan är väldigt nära. Och alltid blir det förstört, alltid blir det krångligt och klumpar i magen.

Men när man lyckas behålla den där självklarheten och tryggheten i vänskapen så finns det ta mig tusan inget bättre. Och jag har lyckats det med några. En av dem är en bajsklutt som bor i Arboga och med honom har jag tillbringat hela eftermiddagen och kvällen. Och det spelar ingen roll att han är en av de finaste människorna jag vet, inifrån och ut, för jag kommer alltid veta var jag har honom.