in another life we would fall in love, you see
Hur gör man när man flyttar ensam till en annan stad? De gånger jag flyttat innan har mina föräldrar sett till att allt liksom kommer med. Jag har själv fått linda in saker i tidningspapper, men ansvaret har ändå legat på mina föräldrar.
Men hur gör man egentligen? Vad tar man med sig? Ska jag ha med mig alla mina Cosmopolitan och Veckorevyn, alla mina gamla CD-skivor och pennor och konstiga block jag har i mina lådor? Och hur tusan gör jag med kläderna? Hur ska allt från min walk-in-closet få plats i en liten fjuttig garderob?
Det är mycket jag inte vet. Men det jag vet är att jag om 6 veckor sitter i en etta på 23 kvadratmeter 40 mil hemifrån, och utvärderar min första skoldag. Och just nu känner jag mig lika liten som när jag vägrade ta av mig mössan på våren. Men jag måste prova. Det måste jag. Det här är vad jag vill om jag verkligen känner efter.
Fan vad jag kommer nöta Westlife i tre år.
I början är man livrädd, rädd för att göra fel, säga fel, ta med fel saker, att man inte träffar några roliga människor.. Men vet du vad? Det löser sig alltid! Det kommer bli bra, inte bara bra förresten, det kommer bli görbra! Du kommer få det toppen, och du kommer att lära känna människor för livet. För du är Anna: Söt, go, glad, rolig, snygg, duktig, omtänksam, sprallig och ändå så lugn..
Det är bland det bästa jag gjort, när man märker att man klarar sig själv och att man lära känna massa goa människor så får man en kick, livsglädje! Jag lovar att det blir bra, jag klarade det när jag var 16 första gången och sen när jag var 19 igen och sen till Mallis i höstas. Och där träffade jag ju er, underbara människor! Och shit vilken grej, va roligt vi hade!! Så jag lovar att du kommer klara det nu!
Många pussar och kramar Moa
Ring om det är nått <3