anna bäckman

För några månader sen skrev jag ett inlägg om att jag saknade tjejen i mig som längtade bort till nya miljöer och nya städer. Nu är hon fan tillbaka.

Men hon har snarare gjort mig deppig än glad. Hon har fått mig att se (inbilla mig?) att allt runt omkring mig inte är som jag trott att det varit. Det är som att jag har gått och ljugit för mig själv och hon kommer och visar mig sanningen.

Längtar tillbaka till tre bekymmerslösa veckor i Magaluf där man hade människor som tyckte om en vägg i vägg och rakt utanför dörren. Där det fanns saker att sysselsätta sig med och saker att lära sig, och en underbar strand där det alltid låg någon man kände. Där det fanns billig alkohol i mängder.